Jag läser på Aftonbladet debatt om att Dominika Peczynski tycker att det är rätt så okej med kommersiella otrohetssajter. Alternativen me...
Alternativen menar hon är så mycket sämre, hon tar flera exempel varav detta är ett:
”Att vara spontanotrogen på fyllan utan skydd kan också leda till mycket tråkiga konsekvenser i form att könssjukdomar eller oönskade graviditeter.”
Det jag tycker är trist är att människor som lever tillsammans har så dålig kommunikation att de blir otrogna. Hur de sedan organiserar sin otrohet har jag inga synpunkter på.
Jag gillar inte otrohet som idé. Alltså att någon för något bakom ryggen på någon annan. Jag skulle känna mig grymt sviken om jag kom på Alexander med att vara otrogen. Och det är jobbigt att hantera svek och att skapa tillit igen.
Men tänk om det var så att relationer bygger på öppenhet och ”kontrakt”. Alltså där de som är i relationen öppet och ärligt stakar upp reglerna för relationen. Och att var och en berättar vad de definierar som otrohet och hur de i så fall ska förhålla sig till det.
Det kanske visar sig att båda tycker att det är okej att ha sex med någon annan. I det fallet uppstår ju ingen otrohet.
Det skulle också kunna vara så att det finns perioder i en relation då ena parten vill lägga ner sexlivet helt och den andra har en stark sexuell lust – då kanske de kan göra en överenskommelse som båda kan ställa upp på.
Och är det så att den ena parten vill ha ett vitt, sexfritt, äktenskap, så är det ju bra för den andra att veta det svart på vitt och kunna förhålla sig till det. Om den ena föredrar ett liv utan sex, men som ändå vill leva med sin partner, så gäller det ju för dem att hitta ett sätt att förhålla sig där båda kan känna sig någorlunda nöjda.
Och skulle den som vill leva utan sex säga: ”Jag äger dig och du får inte ha sex med andra”, tja då finns det ju en möjlighet att ta ställning till om man vill leva i en sådan relation eller med den person som vill äga en.
Min huvudpoäng är att jag inte bryr mig om vilka regler folk har eller vilka värderingar de har kring trohet och otrohet. Det viktiga är att frågan finns på bordet, så att paret inte bara går och ”antar” eller gissar sig till vilka regler som borde gälla.
Och finns den öppna kommunikationen, tja då behövs inga otrohetssajter, kommersiella eller ej.
Jag tror att vi behöver
prata om detta också. Det skulle kunna förhindra många känslor av svek.
Familjehemligheter bort, alltså.
Sedan läser jag i
DN och
SvD att den svenska otrohetssajten tydligen
retar många. I går kom mer än 100 anmälningar in om dem till
Reklamombudsmannen (som beklagar att arbetsbelastningen gör att de inte kan svara snabbt på alla anmälningar).
Orsaken är tydligen att det är en stor reklamreklam för sajten som visas bland annat i Stockholms tunnelbana just nu (och den ser ju inte jag av förklarliga skäl).
Sajtens vd säger till
Dagens Industri:
–Jag förstår att folk reagerar. Men vi lanserar en tjänst för ett beteende som redan finns. Vår tjänst blir ett alternativ till skilsmässa, säger Sigurd Vedal.
Jag har inte läst anmälningarna, så jag vet inte om det handlar om moralpanik eller något annat. Jag tycker det är märkligt att anmäla fenomenet som sådant - ta hand om relationen istället!
Och snart introduceras ännu en otrohetssajt i Sverige, som tydligen är större och redan finns i många länder (funkar dock inte i Frankrike, som har en kultur där det är okej med kärleksaffärer vid sidan av äktenskapet.)
Och jag säger igen:
Prata om det!
PS: Och i dag, 11 april, har Sydsvenskan börjat
prata om det.
Jag är övertygad om att du har rätt i att det är det som behövs först och främst!
SvaraRaderaKärlek handlar inte om att äga. Känner man tillit, närhet, vänskap, närhet osv. då behöver man inte söka sex någon annan stans. Vid kris får man kanske fixa det på egen hand. Om lusten till sex svalnar från ens partner finns säkert en anledning och då får man ta reda på varför. Jag tror att det är mest män som söker en anledning att finna sex med andra. Jag måste ha njutning oavsett hur min partner mår. Om båda mår bra och älskar varandra så tror i alla fall jag att sexet finns också.
SvaraRaderaBehövs något mer får man kanske fundera på vad man vill med livet
SvaraRaderaNja, jag vet att det finns oerhört många anledningar till otrohet.
SvaraRaderaVilka? Om det nu behövs är det kanske dags att se över sitt get liv. Då kanske är det något som saknas och man måste gå vidare. I denna sekund får man vara ärlig mot sin partner. För att inte göra illa. Otrohet är en självisk handling. Och väldigt oärlig om det inte är en överenskommelse.
SvaraRaderaI min relation finns inte kontrakt eller regler. Bara tillit i nöd och lust. Men så klart om vi båda skulle ha en vilja att finna partners vid sidan av så skulle det vara ok. Om vi var överens. Men nu är det inte så. Om min käresta skulle sakna lusten till sex så hade jag säkert blivit orolig. Men jag hade blivit ännu oroligare om hon inte velat prata om det. Kanske fick jag en förklaring. Och jag klarar att stilla lusten på egen hand. Jag väntar på min käresta. Det är lite som en cigg. Det finns alternativ. Allt blir bra och ingen far illa. Allt annat är bara ego. Den som tycker annat får skriva och berätta. Så ska ja lyssna
SvaraRaderaJag försvarar inte det jag bara konstaterar att det finns flera olika anledningar, sexmissbruk, missbruk av droger, en tillfällig fylla, ett stort antal olika problem i relationen, olika syn på sex, för lite uppskattning osv osv
SvaraRaderaVarför driva till ytterlighet. De anledningar du beskriver tycker inte jag är försvarbara. Eller så prata vi olika språk. Älskar man någon så bemöter man med respekt och tillit. Alla former av missbruk är sorgligt och då behöver man hjälp. Inte minst för att partnern inte ska drabbas. Men tyvärr så är det nog ofta så att den drabbade får bära det tunga lasset. Och det är inte försvarbart. Aldrig
SvaraRaderaTack för era kommentarer Jonny och Jerker. De visar - om inte annat - att det finns flera sätt att se på (o)trohet. Och jag tycker att det är viktigt att var och en får ha sin uppfattning.
SvaraRaderaOch otrohet finns, det går det inte att blunda för. Och jag önskar att fler kunde prata om det... och så mycket mer i sina relationer. Det är ju synd att såra i onödan.
Jag har mött män som har varit konsekvent otrogna (utan att säga det öppet till sin partner), och sett det mer som en sport, ett sätt att bekräfta sitt marknadsvärde, men som öppet sagt till mig att de aldrig skulle acceptera att deras fruar vore otrogna. Den typen av dubbelmoral tycker jag illa om. Isch!
För att upprepa mig igen så sa jag inget om att det var försvarbart, utan något som går att konstatera rätt lätt, att anledningarna är många till otrohet. Det går inte att göra det så lätt för sig som du gjorde i början och hävda att man ska fundera över vad man vill med livet.
SvaraRaderaJag håller med om allt du säger och de männen har jag mött också och i viss mån varit själv när jag var ung och hade lika lätt för att vara otrogen som jag hade för att vara svartsjuk och livrädd för att bli lämnad eller bedragen. För min del handlade det då enbart om dålig självkänsla och lågt självförtroende.
SvaraRaderadär tänker jag att du slog huvudet på spiken... jag tror bekräftelsebehov, dålig självkänsla, lågt självförtroende och ibland kanske också bristande empati kan vara oraker till otrohet.
SvaraRaderaAbsolut, men jag vågar påstå att inte heller det är de enda orsakerna till otrohet :)
SvaraRaderaJag kan inte riktigt relatera till folks upprörda reaktioner angående siten. Jag förstår ju moralpaniken och jag vet att otrohet kan slita sönder människor. Men jag kan ändå inte förstå tumultet. Jag kan inte sätta fingret på orsaken till att jag inte bryr mig... hm
SvaraRaderaJag förstår inte heller tumultet. Det är som att många tänker: Om jag blundar för det finns det inte. När jag levde i en dålig relation ville jag inte höra ordet otrohet, jag var väl så rädd att det skulle hända mej, typ.
SvaraRaderaOch när någon tar upp det på ytan kan folk tänka: Tvi vale... fast de kanske innerst inne har en otrogen själ i sig. Ibland är det de som skriker högst som har mest att dölja.
Och jag tycker att det är viktigt att tala om det: Hur har vi det i vår relation? Hur vill vi hade det? Vilka regler/kontrakt ska gälla hos oss? Så mycket skit händer för att man inte låtsas om något eller helt enkelt tiger.
Du har helt och hållet rätt, Jonny. Det är en norm vi har i samhället. Vi behöver dessa normer.
SvaraRaderaMan kan inte både ha kakan och äta kakan. Ta ansvar. Skilja sig. Det är rakare och ärligare mot partnern än att vara otrogen bakom ryggen!
SvaraRaderaVet man inte vad man vill med livet så kan man faktiskt ta reda på det. Istället för att gömma sig undan anledningar till sin otrohet. Det är ynkligt. Ingen vill ha någon som är otrogen, det är väl därför den otrogne inte berättar det. Ynkligt! Svagt! Och väldigt omoget.
SvaraRadera