De här mellandagarna har flera personer sagt till mig: ”Välj glädje, mamma”. ”Välj glädje, Charlotte.” Utropen har kommit om jag visat mins...
De här mellandagarna har flera personer sagt till mig:
”Välj glädje, mamma”. ”Välj glädje, Charlotte.”
Utropen har kommit om jag visat minsta antydan till irritation eller sur min.
Jag får verkligen vad jag sänder ut.
Strax före jul blev
Maja sambo. Då flyttade hon in en nyrenoverad stor etta (som blivit en tvåa) på Söder i Stockholm, ganska nära Sofo (fast bättre läge, tycker jag, lugnare och ännu mer centralt, det du).
Så nu bor hon där med Jonatan. Eftersom jag är den jag är gav jag dem bland annat varsin bok i julklapp. Det var böcker fyllda med förhoppningar – och kanske med en del insikter. Maja fick
Kay Pollaks (kan jag säga klassiker?)
Att välja glädje och Jonatan fick
Stefan Einhorns (blivande klassiker?)
Konsten att vara snäll.
På julaftonskvällen kom ett telefonsamtal från Maja där hon sa att Jonatan inte visste om han skulle bli glad eller sur över mitt bokval. Det skulle ju kunna vara en pik?
Så jag svarade de unga tu att för mig är det självklart att två som ska leva tillsammans ska (försöka) välja glädje och snällhet. Och det är verkligen min förhoppning… och jag gissar att de har en massa förhoppningar på sambolivet också.
Nåväl. Maja satte sig på tåget ner till Skåne och läste Kay Pollaks bok. Och bokens titel har blivit till en slagdänga här hemma. Stella kan titta strängt på mig när min irritationsrynka anas i pannan: ”Välj glädje, mamma”. Ibland säger min omgivning det med viss ironi, ibland inte (jag får välja…)
Och det är ändå så himla bra. För även om de också triggar den i mig som är lättretad… så är det ju härligt att triggern är något positivt. För det är självklart så att det är bättre att välja glädje än ilska, irritation, gnällighet eller surmulenhet.
Och jag gör det av mig själv för det mesta. Ibland får jag irriterade blickar över att jag väljer just glädje… och det är verkligen upp till var och en att välja sin känsla. Gör det du med. Välj glädje.
Kay Pollaks bok är för övrigt klart läsvärd. Läs den.
Och god fortsättning på 2011.
Nu ska jag välja glädje…