Vulvans förbannelse: Vissa mäns för stora intresse för det kvinnliga könsorganet.

Jag läser Liv Strömquists bok ”Kunskapens frukt”.
Den handlar om mäns intresse för vulvan och hur det har påverkat synen på kvinnan ända sedan antiken.
Hon visar hur ett gäng gubbar, ofta oberoende av varandra, i filosofins, vetenskapens eller religionens namn, ägnat ett abnormt intresse åt att sjukförklara kvinnokroppen. Dessa män har setts som sådana auktoriteter att västvärlden har köpt deras idéer.
Det är som att kvinnokroppen - och dess förmåga att njuta och att blöda - är det som diskvalificerat kvinnor genom tiderna.
Frågan var vad som hade hänt om någon hade sagt till gubbar som Freud, Kellog, Adler och Augustinus att de troligen projicerade ut något som handlade om dem själva.


Detta är en text om hur några mäns idéer har påverkat kvinnor negativt i årtusenden. Hur idéer om vad som är normalt har fått genomsyra en kultur. Hur vi har vant oss vid att tro på och senare ifrågasätta idéer som handlar om kvinnans sexualitet. Och att konsekvensen av det är att kvinnors sexualitet ännu i denna dag skambeläggs. 
Detta är ett kulturarv och även om de som planterade idéerna om kvinnor som mindre värdiga var män, säger det ingenting om dagens män. 
Det handlar mer om att öppna ögonen och våga se den verklighet som Liv Strömquist beskriver. Jag ser den här boken som en möjlighet att äntligen säga: Sluta fåna er nu. Kvinnor och män och alla mitt emellan har samma värde. Det går inte att hänga kvar vid urgamla idéer, ibland skapade av gubbar som själva hade ett problematiskt förhållande till sin egen sexualitet eller till kvinnor. 

Åter till Livs bok:

Först av allt - läs den.

Ge den till dina söner. 

Ge den till dina döttrar. 

Ge den till din mamma och din pappa. 

Ge den till din bror. 

Ge den till vem du tycker ska reflektera över sin egen syn på kvinnan i allmänhet och kvinnans sexuella kropp i synnerhet.

Anslaget i Liv Strömquists bok är så skönt. 

Vad hon kallar det stora problemet i vår kultur:

Jag tror Liv Strömquist använder ordet skam en enda gång i ”Kunskapens frukt”. Men ändå är det vad jag läser. Hur kvinnans kropp, sexualitet, könsdelar och till och med menstruation har skambelagts de senaste två tusen år sedan i vår del av världen.

Jag funderar i mitt stilla sinne vilken kopplingen är till de monoteistiska religionerna är. För det verkar vara med den ende manlige guden många av de här idéerna föds.

300-tals mänskan Augustinus som efter att ha knullat runt i en massa år, drabbades av skamkänslor och valde celibat och skamset sökte förklaringar till varför han knullat så mycket. Hans enkla slutsats var: Eva lockade Adam att äta av äpplet. Allt är hennes fel. Arvssynden var född.

Även om jag, författare till Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft, är väl bekant med hur kvinnans sexualitet har skambelagts genom åren och känner till många av de fakta som Liv Strömqvist har vaskat fram, så känner jag glöden som väcks, hur min inre vulkan börjar dundra, hur min lava börjar strömma ner för kullen.

Jag menar. En kåt gubbe ångrar sig och så skyller han sitt leverne på kvinnorna och sedan… ja, så blir kvinnan själva synden. Och detta påverkar vår syn på kvinnor och sexualitet än i dag.

Augustinus är bara en av många män som Liv Strömquist radar upp som exempel på sådana som visat alldeles för stor intresse för kvinnans kön. 

Gubbar som bestämt vad som är ”rätt sexualitet”, gubbar som har bannlyst onani, gubbar som inte tror att handlingskraftiga kvinnor kan vara kvinnor…

Läs hennes serierutor. 

Stanna upp. 

Reflektera.

I boken finns flera berättelser. En handlar om vår förvrängda beskrivning av kvinnans kön – där vulvan – den yttre delen – sällan omnämns eller gör det med felaktigt namn – och där få ännu har greppat vad klitoris är och vilken betydelse den har för kvinnans njutning.

Så Liv Strömqvists bok är inte vara rolig och tankeväckande, utan också lite av en lärobok. En bok att sticka i händerna på varje kvinna som skäms över sitt kön eller sexualitet eller blåa mensblod för den delen. Och för varje man som tror att det är han som gör en kvinna kåt och att sex handlar om honom i första hand. För alla att läsa typ oavsett vilket kön hen känner sig hemma i.

Jag minns när Liv,  sommaren 2013 sommarpratade om mens och hur jag blev så där på avståndförälskad i henne, för att hon pratar så självklart om det som så många skambelägger – och här i boken finns ett stort härligt kapitel om mensen (använd menskopp!) och hur ordet fräsch faktiskt får en unken doft – men då handlar det inte om kvinnans blod, utan om mensskyddsindustrins reklamkampanjer och produkter.

Så läs den. För dig själv, i grupp… börja se att kvinnans kropp är precis som den ska vara. Att vi kan välja att kalla våra kön vad vi vill, att vi lär oss skilja mellan vulva och vagina, att vårt mensblod är hur självklart som helst, och att vi är fria att njuta av den sexualitet vi vill ha, från onani tills där fantasin tar slut.


Tack Liv för ditt folkhälsoarbete. 

Ring Folkhälsomyndigheten och säg till dem att köpa upp en stor upplaga att dela ut i skolorna.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer