Veckokrönika: Att vara drottning i sitt liv

Han tittar på mig, han tittar mig rätt in i ögonen och säger:
– När jag läser din blogg, när du talar om dig själv, så är det ofta om det som är svårt, det är sällan jag ser att du skriver något som handlar om det som är lätt eller bra.
Jag möter blicken, tar in orden, och känner att det nog ligger något i det.
Det är fortfarande lättare att tala om sorg, smärta, sårbarhet och tillkortakommanden... kanske är det så att jante fortfarande har ett visst grepp om mig?
Så i dag vill jag skriva om drottningen i mig. Hon som äger.

Det är så häftigt att i ett andetag går från att känna mig som en liten lort till att äga mig. Så snabbt, så enkelt, så transformerande.

Jag sitter på lite avstånd från gruppen och är fylld av en känsla av ensamhet. Den där känslan gör att jag krymper, den som gör att jag känner mig förvirrad och så blir det till en ond cirkel. Jag är osäker på vilken min roll är, vad jag förväntas göra, hur jag ska agera och hur jag ska ge respons. Jag är helt uppfylld av tanken på att jag ska finnas där för andra, att jag ska tjäna dem väl.

Jag har satt på mig min nya ring, "Pensez de moy", som är en symbol för att jag ska vara mig själv trogen, ta hand om mig, följa min sanning, tänka på mig själv, välja aktivt, vara snäll mot mig... och jag inser att detta är en symbolisk handling, som är det första steget ut ur ensamhetsbubblan.

Inför gruppen delar jag min känsla av ensamhet. Tårarna är där. Förvirringen är blottad. Jag känner mig extremt sårbar. Jag får frågan vad jag gör som skapar ett avstånd till gruppen. Det känns som att jag trampar vatten, jag söker det rätta svaret, men blir bara mer förvirrad. Jag tittar mot frågeställaren, känner mig extremt dum som inte fattar, skulle vilja sjunka genom jorden.

– Vart har kärleken tagit vägen?

Och då känner jag det, att jag i min iver att ta hand om andra, att finnas där för dem, har sträckt mig ut så mycket att jag tappat en del av självkärleken. 

När jag ser det där mönstret är det som att jag tappar ensamheten, tappar känslan av att inte höra ihop med de andra. På ett ögonblick går jag från att känna mig kraftlös, till att känna mig fylld av kraft. 

Jag har just då ett behov av att bli sedd i kraften, i min drottninggestalt, som hon som självklart hör till. Jag har ett behov att också vara elektrisk, energifylld och helt fantastisk.
Så jag går med rak rygg in till cirkelns mitt och bjuder in dem som önskar att möta mig där.

Jag står i ljuset, jag känner människornas kroppar mot min, den sköna gråten förvandlas till skratt, leenden och ett väldigt öppet hjärta. Jag möter blickarna hos dem som står runt mig. Jag får en impuls att pussa dessa leende människor och så gör jag det. 
Varje möte mellan min mun och någon annans känns elektrisk. Jag pussar män och kvinnor. 
I min resning, när jag står där som en mogen människa, som tar ansvar, som vågar vara kärlek som är närvarande i detta ögonblick, så känner jag mig så attraktiv, som att jag blomstrar inifrån och att blomman är möjlig att se för dem som omger mig.

Det är så häftigt att i ett andetag går från att känna mig som en liten lort, till att äga mig. Så snabbt, så enkelt, så transformerande.

Jag skrattar högt, ett skratt av kärlek, ett skratt av lycka, ett skratt som manifesterar att jag älskar mig och tillåter mig att bli både sedd och älskad av andra. Ett skratt som samtidigt manifesterar att jag inte är beroende av att vara älskad av alla, men att jag tillåter mig att ta emot det som strömmar emot mig. Och ju större och öppnare mitt hjärta är, desto mer kan jag ta emot.

Det har gått några timmar. Jag dansar. Hela golvet är fyllt av glada dansande kroppar. Jag följer alla impulser, dansar med precis dem jag vill, känner kroppens vitalitet, känner drottningen som är fri att göra vad hon vill, som flirtar, som kramar, som dansar vilt eller stilla. Just där och då känner jag verkligen att det är sant att kärleken kommer inifrån och att det är svårt för någon att döda en drottning - för det är jag som äger den delen av mig och jag tänker att när jag möter världen både för att älska, för att ge och för att ta emot, då ger jag livet oändliga möjligheter också till lycka.

Reflektionsfråga:

När tillåter du dig att vara drottning eller kung i ditt liv?

Charlotte Rudenstam är coach, författare och föreläsare som vill bidra till att du älskar livet. Hon skapar 100%-podden där du möter fantastiska människor. Författare till  böcker som ”100 % Charlotte – Ta ditt inre ledarskap” och”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft”.