Det är så många saker som händer nu. Jag känner mig liten. Jag ser bilderna från Japan, från jordbävningarna, tsunamivågorna och de explod...
Det är så många saker som händer nu.
Jag känner mig liten.
Jag ser bilderna från Japan, från jordbävningarna, tsunamivågorna och de exploderande kärnkraftverken.
Jag känner mig liten. Men inte kraftlös.
Vi har bara ett jordklot. Men vi lever i allt större delar av världen som om vi hade oändliga resurser. Jag tror att många har förlorat den naturliga kopplingen till jorden, till Moder Jord.
Om du tänker efter så är det faktiskt så att allt du får, allt du äter, allt du äger… Allt kommer från Moder Jord. Utan jordklotet fanns vi inte. Och förgiftar vi planeten, om vi över utnyttjar det, om vi fiskar ut haven, hugger ner träden, låter isarna smälta – då har vi faktiskt ingenting.
För mig är det märkligt att så många lever som om detta inte vore ett faktum. Glädjande nog ser jag tecken på annat också. På Facebook ber många för Japan, Keisha Crowhters (
Little grandmothers) budskap om att rädda Moder Jord nås av många.
Marianne Williamsson har massor med anhängare på Facebook, likaså
Caroline Myss. Det är bara några exempel på kvinnor som vara med och öka medvetenheten om att vi måste börja värna om planeten vi har till låns. Naturligtvis finns det en massa män som också gör den typen av arbete, men just i detta ögonblick kom det enbart kvinnonamn till mig – kanske för att jag i helgen ägnade mig åt en gudinneworkshop.
Jag ingår i en rad helande kvinnocirklar. Tillsammans så visar vi på olika sätt att vi vördar Moder Jord. Och det känns skönt att kunna göra något i det lilla, även om det i mitt fall mest är energimässigt.
Jag är glad för alla dem som också gör en politisk gärning för planeten. För dem som vågar tala om hur det faktiskt ser ut och hur snabbt vi förstör och gör av med resurser.
Och bilderna från Japan är verkligen skrämmande. Jag känner en extra koppling till Japan just nu, eftersom jag för första gången i mitt liv lärt känna en japanska. Alexanders sons flickvän Tomoyo.
Ibland tänker jag att det är Moder Jord som ryter, som visar sitt ursinne, som skriker till oss: Nu får det vara nog. Om ni inte slutar missbruka mig, kommer ni att gå under. För troligtvis kommer jorden att överleva oss. Det är som att vi i konsumism och materialism glömmer bort vem det är som är starkast av oss. Och det är Moder Jord och inte mänskligheten. Minns dinosaurierna.
Så gör vad du kan för att bidra till Moder Jords och vår överlevnad. Vad är viktigt i ditt liv? Hur kan du förändra ditt sätt att leva? Hur kan du hjälpa dem som är drabbade?
Sist några ord att ta med när du mediterar denna vecka – och ha då gärna Japan i åtanke.
Orden har jag lånat från Marie Ek Lipanovska
Gud och Moder Jord
låt det vara
med er välsignelse,
ert ljus,
er kärlek
och medvetenhet
som denna meditation tjänar
var och en av oss,
för vår visdom,
vår medvetenhet,
vårt ljus,
vår kärlek,
vårt överflöd
och
vad helst annat vi behöver vid denna tid
då vi helt och fullt blir dem vi ÄR,
i denna livstid och bortom den.
Namaste!
Vi lever i en tid då det behövs många goda krafter. Jag tror också att det behövs en massa böner