Kroppen talar sitt språk.

Sedan jag började meditera regelbundet har jag inte varit förkyld. 

Förrän i torsdags, då vi skulle åka till Stora Noliamässan och vi skulle föreläsa flera gånger. Och på fredag morgon sitter förkylningen på stämbanden.

Min kropp har protesterat de senaste dagarna. Protesterat ordenligt. 

I fredags eftermiddag fick Alexander köra en av föreläsningarna nästan helt själv för att min röst knappt fanns kvar. 

Det var en intressant känsla, att vara på scen, och samtidigt bara ta in allt, och inte ”kunna” agera. På ett sätt var det rätt vilsamt. Jag menar ansvaret var både uttalat och uppenbart på Alexander. 

Först hade jag kört en föreställning om boken ”Ingen skam i kroppen”. Det var så där 90 procent min show och jag verkligen älskar att stå där och prata om något som är så viktigt och verkligt för mig. 

Till nästa föreläsning, om Kärlekens språk, hade rösten börjat korka igen. Ändå var det nog min show till så där två tredjedelar. Det var så roligt, jag kunde inte riktigt hejda mig. 

Men så, när vi skulle prata om sexsibilitycoachning (som var Alexanders huvudsansvar), tja, då var rösten inte där. Dessutom ville jag spara de få rester jag hade kvar till efteråt, då vi skulle bli intervjuade i direktsändning i Radio Västerbotten. Så jag lät väl så där som schablonen säger att de som dricker mycket whiskey och röker en massa låter. Men jag lät åtminstone och det gick att tolka mina ord. 

Tja och så dagen efter var det samma program igen (bortsett från radion) och jag tog hjälp av alla möjliga örter för att lindra känslan i halsen. Det märkliga var att jag inte var det minsta snuvig. Allt hade liksom satt sig i pratorganen. 

Och då tänker jag att kroppen talar med mig. Dess språk är på en och samma gång subtilt och samtidigt väldigt tydligt. Och de fylldes i går på med feber och diarrée. Så i går fick jag ligga kvar i hotellsängen medan Alexander gjorde ett sista varv på Noliamässan. 

En del av de känslor jag hade på mässan var att jag kan känna mig överväldigad av alla människor, av allt säljande, av allt ”skrikande”, av kommersen där den som är högljuddast liksom vinner. 

Säljaren Alexander.

Och jag känner att jag varken kan eller vill vara med i den tävlingen. Jag är ju egentligen inte ute efter att sälja… det jag erbjuder är ju mer att bidra till att människor öppnar dörren in till sig själva och får ett rikare liv. 

Det är på en annan nivå, jag vill något annat än köp, köp, köp. Visst ingår det säljmoment… min bok och våra workshoppar är ju väldigt bra hjälpmedel för den som vill hitta in, som vill bli mer hel, som vill få mer kärlek i sina liv. 

Jag tolkar det ändå som att min kropp verkligen inte ville Nolia – eller mässor av det slaget. Det blir helt enkelt för mycket för mig. 

Att gå med våra lappar och försöka sälja vårt budskap till människor som är mer intresserade av salami, getost och handarbete är svårt och det är kanske inte där jag ska lägga min energi. 

När vi väl var inne och föreläste, då kändes det bra. Jättebra. Då är det människor som akivt har valt att komma. Det fungerar för mig. Men inte det andra. Åtminstone inte just nu. 

Så jag mår redan bättre. Hemma är bättre än Noliamässan för mig. 

Och jag hoppas att många ska komma till våra workshoppar i höst. 

För vi erbjuder ett alternativ till kommersen. 

Och det alternativet heter helt enkelt: Du själv! 

Till Umeå kommer vi 10 september, 

till Sundsvall den 11 september 

och till Gävle den 8 oktober. 

Däremellan har vi ett mellanspel i Stockholm den 24 september. 

Länkarna ovan gick till Facebook. För att anmäla dig direkt kan du också klicka här. (Om du anmäler dig i tid, se länken, så får du också generösa bonusar!)

Varmt välkommen!