Film: Kyss mig!

Människors tillkortakommanden. 
Rädslan för konflikt och starka känslor. 
Vad lätt det är att skrata igenkännande åt det. 
Det gjorde jag när jag såg den svenska filmen Kyss mig i går. 


 För det första kändes det speciellt att gå på bio och betala 50 kr för biljetten. Biografen Victoria på Götgatan i Stockholm firar femtio på det sättet. Och genom at ge biljettintäkterna till Läkare utan gränser. 
 Jag visste inget om filmen innan. Det var bara det att det passade i tiden. 
Stella och jag hade varit och brunchat med min bror på Mosebacke (rekommenderas) så dagen hade börjat bra. Utsikt över hela vackra Stockholm och så i sällskap med brorsan som jag träffar så sällan. 


Och vi vandrade ner till Medborgarplatsen och mötte upp med Albert och Malin och såg alltså filmen. 


Vi skrattade hysteriskt flera gånger. Och det handlade om just det där, när rädslan för konflikter eller när det blir jobbigt, så byter man samtalsämne för att det jobbiga på något sätt ska försvinna. 


 – Lite haricot verts? 
Så bra beskrivning över våra tillkortakommanden. 
 Och vi kunde dessuom pricka in människor i vår omgivning vilket gjorde att vi skrattade ännu mer. Och när är det då det sker? 
När blir det jobbigt? När försöker vi äta mat eller spänna en lina på en tennisbana istället för att prata om det? 
Så klart handlade det om relationer. 
Och i ”Kyss mig” var det jobbiga en dotter som kommer ut som flata eller snarare som bi. Jobbigt till en början för omgivningen. 
– Min dotter är inte sån. 
Och senare, när man ändå kommit förbi haricot vertsen och faktiskt börjat prata:
 – Vad har jag gjort för fel? 
Jag gillade filmen. Enda invändningen var att de explicta kärleksscenerna tog lite för stor plats. Jag fattar ganska snabbt, typ. Och det gör väl andra också. Men bortsett ifrån det, så är det en film att se och tala om. 
Vad har vi för värderingar kring kärlek och vem som knullar vem egentligen? 
Och vad händer när någon i vår omgivning kommer ut? 
Eller: Är det verkligen meningen att någon ska gifta sig för att hon eller han känner förväntningar på att göra det från omgivningen? 
Vilka val tillåter vi? 
Vilka val tillåter vi andra? 
Vilka val tillåter vi oss själva? 
Hur mycket håller vi själva på att skuld- och skambelägga våra egna eller andras val? 
Se den här filmen och känn in. 


Hur fri är du? 


 Puss världen! 


 PS: För övrigt var det rätt kul och köpa biljetten: Kyss mig!