Grattis Maja 24 år!

As times goes by. Maja 2001.

Jag minns så klart den där oktobernatten 1987. 
Maja hade extremt bråttom att komma till världen.
Inte anade jag då att det skulle komma att prägla hennes liv, att vara snabb, ha bråttom, vara ständigt på gång... fart, fläkt och ett stort leende.
Ett tag kallade jag henne för virvelvinden och visste att om jag blundade så skulle hon nog ha försvunnit till någon av sin uppsjö vänner när jag öppnade ögonen igen.

Maja är också det av mina barn som gjort de mest oförutsägbara grejerna. Sett ur mitt perspektiv alltså.


Som fyraåring, i Frankrike, gick hon från att vara en mussla (i tre månader) till att prata så mycket på förskolan att läraren en gång tejpade munnen på henne. Jag blev dödsförskräckt och insåg vad som hade hänt om det skett i Sverige: Svarta rubriker i Expressen till Majas fördel. Men Maja sa bara obekymrat: Jag kunde prata ändå.
Maja är alltså ingen man kuvar. Kavat. Minsann.


Som sexåring börjar hon hjula. Ett mirakel för en mamma som inte kommit längre än till kullerbyttor. Vid nio år hon gympamaja och förblir så de närmaste tio åren. Fascinerad har jag tittat på när Maja gjort volter på elitnivå. Vems gener är det?


Hon klarade av grundskolan på åtta år, utan att någon egentligen märkte det (hoppade i praktiken över tredje klass).


Hon åkte till Genève som aupair hos min kusin Helle och blev älskad av alla!. Min Maja som som barn inte alls haft särskilt mycket tålamod... visade sig bli en ängel tillsammans med andras barn. Amazing.


Hon sökte till arkitekthögskolan som 17-åring. Blev antagen. Tackade nej. "Jag är för ung för att fatta det beslutet." Och så for hon alltså till Schweiz istället. Artiktektur... märkligt, tänkte jag.


Hon kommer tillbaka till Sverige, söker igen, kommer in och börjar studera arkitektur.
Typ några månader senare (jag kanske missbedömer tidsaxeln) är hon aktiv i kåren, är med i Blandarenredaktionen och marknadsför Kårspexet och har hunnit få 500 vänner på Facebook.


Hon far till Kina och praktiserar arkitektur i Shanghai i nio månader. Och lär sig tillräckligt med kinesiska för att hanka sig fram. Och hon är världsbäst på att pruta. När någon lägger ett skambud (för högt alltså) ser Maja ut som om de förolämpat henne djupt. Och hon får ofta bättre pris än infödda kineser. Var kom den talangen ifrån?


Och så början hon rita. Och rita. Och rita. Hon gör djur och gubbar som blir allt mer egensinniga, som blir allt mer Maja och jag inser att ett av mina barn är konstnär. Också.


Nu i sommar startar hon aktiebolag, fixar och renoverar en lokal i Stockholms innerstad med bra hyresdeal. Wow, liksom.


Och då och då kommer små underbara presenter från henne. Hon är så omtänksam Maja. Hon är så mycket, så snabb, så.... älskansvärd.

Maja 2011.

Jag älskar dej Maja. Massor, massor, massor. Och vad härligt det är att få vara still med dej en stund. Som våra veckor i Kina.


Ha världens bästa födelsedag, så ses vi på söndag.


Puss o kram
Mamma