Mer plats för sex i skolan.

Nej, det handlar inte om att göra plats för sex i skolan. 
Det handlar om att ge mer tid till samtal om det. 
För så säger den nya läroplanen för grund- och gymnasieskolor. 
Och det är ju bra att det inte längre ska vara slumpen som avgör om någon för sex- och samlevnadsundervisning. 


När Stella gick i åttonde klass och det var dags för sex- och samlevnadsundervisning bad hennes lärare att de skulle skriva upp allt de visste om sex.
 Stella protesterade. 
– Är det inte bättre att vi får skriva upp våra frågor kring sex i stället, frågade hon. 
Och läraren var klok nog att anta hennes förslag. 


Tonåringar har tankar och frågor om sex. Det har barn och vuxna också. Det handlar inte bara om att skydda sig mot könssjukdomar och graviditet. Det finns många frågor om lust också. 


Jag tycker att det vore kanonbra om det uppmärksammades mer i sexundervisningen. Alltså att skolan skulle kunna bidra till att minska skammen kring sex. 


För talar man bara om avigsidor och problem, så menar jag att man samtidigt är inne på skamspåret, hur vällovligt det än är att tala om dagen efter-piller och klamydiarisker. 


I en undersökning som tidningen Kamratposten gjorde förra året visade det sig att bara 43 procent av femteklassarna hade haft sex- och samlevnadsundervisning, trots att det står i kursplanen. Så det är verkligen bra att det uppdraget blir tydligare. 


Det är också viktigt att ha lärare som kan ämnet, som är intresserade och som inte är så fyllda av skam. 


Jag menar att en perfekt samtalsgrupp vore vi sexsibilitycoacher, vi som vill tala om sex med sensibilitet, vi som vill tala om vitsen med närvaro, medvetenhet och att sätt sätta gränser. 
Vi som inte är så intresserade av hur någon har sex eller med vem, bara det känns bra. 


Anlita en sexsibilitycoach, ta bort skammen från sexundervisningen.