Jag stötte nyligen på Maria Helander, när jag googlade på något om relationer. Och jag blev så förtjust i vad jag läste om Mari...
https://lustochliv.blogspot.com/2012/04/gastinlagg-maria-helander-ar-lycka-en.html
Jag stötte nyligen på Maria Helander, när jag googlade på något om relationer.
Och jag blev så förtjust i vad jag läste om Maria och hennes texter och det hon gör, att jag omedelbart frågade om hon ville gästblogga här hos 100% Charlotte.
Och det ville hon, vilket glädjer mig mycket.
Maria Helander är samtalsterapeut, KBT-coach, pedagog, kommunikatör och snart också mindfullnessinstruktör.
I sitt arbete har hon hjälpt tusentals personer att nå sina personliga mål, stärka sin självkänsla eller ta sig tillbaka efter en motgång.
Nu till Marias inlägg. Varsågoda!
Är lycka en ansvarsfråga?
“Min chef gör mitt liv till ett helvete.”
“Om min man kunde vara lite mer förstående så skulle jag vara lyckligare.”
“Nej, jag kan inte följa med denna helg heller, för jag ska vara barnvakt åt mina barnbarn igen."
Relationer är komplicerade. Människor kommer in i vårt liv och
påverkar det på olika sätt. Vi blir beroende av dem, eller de oss. Själv levde jag i nästan hela mitt vuxna
liv och trodde att andras välbefinnande var mitt ansvar. Att jag måste
uppmuntra, glädja, inspirera eller få personer i min omgivning att känna sig
bekväma. Om stämningen var lite tryckande på en fest, så måste jag se till att
alla har det roligt. Jag vet inte hur många gånger jag har satt igång ett
dansgolv, agerat lekledare eller kickat igång samtalet. Det låter rätt
omnipotent, men jag ska berätta för er att det är otroligt uttröttade.
Jag är inte ensam
om att känna och agera på det här sättet. Vi arbetar hårt för andras
välbefinnande för att vi känner det som om det är vårt fel om de blir besvikna,
arga eller ledsna. I mitt arbete som samtalsterapeut ser jag ofta bilden att vi är som uttömda kärleksbankomater. I
många år har vännerna, mamma, pojkvännen, barnen, kunderna och chefen plockat
ut från kontot. De har knappat in önskemål om en tjänst, ett gott råd, en
färdig middag, en present, en rapport och en övertid. Kärleksbankomaten frågar
i vilken form och hur mycket som önskas, varefter den levererar och presterar.
Är du förälder så har du ett ansvar över ditt barn, men när ditt
barn är så pass stort att det själv kan ansvara över sin glädje, så är det
trots allt svårt att släppa den känslan. Likadant med människor vi älskar, vi
vill så gärna att de ska vara lyckliga, må bra, att vi kan slå knut på oss
själva för att se till det blir så.
Eller omvänt, så vill vi gärna att någon tar ansvar över vår
lycka. Att lägga vårt eget välbefinnande, vår egen glädje i famnen på en annan
människa är att lägga ett tyngande ansvar på den andre. På det sättet kan
vi alltid skylla på den andra om
vi inte är lyckliga eller tillfreds. Det är så vanligt att vi gör så här, men
det är helt galet. Vi behöver inse att
ingen annan än jag – kan göra mig lycklig. Ingen annan än du – kan göra dig lycklig. När vi fullt kan ta in
den kunskapen, kan vi på allvar börja arbeta med vår lycka.
Tack Charlotte för att jag fick skriva här på din kloka blogg.
/Maria Helander
Samtalsterapeut, beteendevetare, författare