Lätta på smärtan genom att känna den.

Vad gör du när det gör ont?
Försöker du fly från smärtan?
Min erfarenhet är att det, åtminstone på sikt, gör smärtan värre.
Receptet är att verkligen känna den.


Ända sedan jag var liten flicka har jag, helt av mej själv, använt en metod för att hantera fysisk smärta. Den fungerar ypperligt om såret eller skadan är rätt tydligt lokaliserad.
Låt oss säga att jag har bränt ett finger när jag skulle ta ut något ur ugnen.


Jaj känner smärtan och väljer att flytta hela min medvetenhet till punkten där smärtan sitter.


Då intensifieras först smärtan. 
Det är som att jag ser en armé av vita blodkroppar 
som ger sig av för att laga området. 
Det smärtar när de rycker fram. 
Jag fortsätter att hålla fokus där. 
Då händer det märkliga. 
Ganska snabbt avtar smärtan, för att helt försvinna.

















 Och trots att jag vetat detta hela livet tog det lång tid 
för mej att inse att jag kan använda metoden också för emotionell smärta. 
När jag vågar stanna i den, känna den, acceptera den, smälter den undan.
Min gamla metod, att ignorera den, att inte låtsas om den, 
eller att döva den, med vad det vara månde, 
ledde bara till ändå större smärta, utdragen smärta.
Ibland glömmer jag fortfarande bort det. 
Det sker när rädslan för smärtan är så stor att jag tappar bort mej själv. 
Då flyr jag.
Men jag vet att följande är sant: 
Jag kan känna att smärtan lättar när jag vågar känna smärtan.