I närvarande kvinnors sällskap

Foto: Karolina Andersson.

Lågtrycket har kommit in i Skåne.
Men det råder högtryck hos Soulsisters.
I går var dagen S.

Det var bara någon månad sedan vi bestämde oss. Vi skulle manifestera Soulsisters på något sätt. Vi skulle göra något tillsammans. Men vad?
Vi träffades, Marie Ek Lipanovska, Jeanette Östling och jag. Och samtalet bubblade. Rätt snabbt hittade vi hem. Alltså hem till det Soulsisters ska börja göra: Vi ska bjuda in till berättelser om kvinnor, om systrar, om kärlek, om uppvaknande, och vi ska börja med oss själva.

För två veckor sedan hade vi smygpremiär i bloggradion och den sändningen hade många födslovåndor, med teknikstrul och en massa annat. Men vi fanns i luften, i etern... vi hade börjat manifestera Soulsisters.

I går körde Marie och Jeanette bloggradio mitt på dagen. Jeanette tog lyssnarna med hissen in i hjärtat och runt i kroppen och de talade om … systerskap och varför det behövs. Det går alldeles utmärkt att lyssna på, för dig som missade direktsändningen. Helt gratis är det också.

Vi hade laddat in för premiären av vår föreställning, som från och med nu kommer att kallas Hemma hos Soulsisters. För gårdagens föreställning var den första av fler.
I förrgår satt vi en stund på Skype och gick igenom vad vi ville med kvällen. Vi satte programmet någorlunda. Utan en millimeter av skrivet manus. Och med total tillit till varandra och till kvinnorna som skulle hända.

Så igår samlades vi hemma hos Marie. Vi blev sjutton systrar och rummet var fyllt av feminin energi, förväntan... och kanske något mer.

Vår erfarenhet är att kvinnor har lätt för att prata och ibland lättare för att prata än att stanna upp och känna vad som känns inom dem. Så vi var lite stränga mot våra systrar: De fick inte säga ett ljud på nästan två timmar. Vi på scenen berättade var och en om våra uppvaknanden. Den där insikten om att mitt liv är mitt och att jag behöver ta vara på det. En insikt om att uppvaknande föregåtts av sömn.
En stund innan föreställningen låg jag i badet. Och jag insåg vad som var en viktig del i mitt uppvaknande: Sexualiteten. Så på det temat talade jag.
Våra systrar fick lyssna på oss, göra små mediationer, fika femton minuter i total tystnad (kanske det svåraste av allt) och sedan dela två och två med varandra hur det kändes. De fick sitta två och två, där en i taget, i fem minuter, hade allt utrymme, medan den andra skulle sitta neutral och mycket närvarande och bara hålla utrymmet för sin syster.
Det var en skön känsla i rummet. Det var som att ljusen i kvinnorna tändes ett efter ett. Det var som att närheten ökade. Närvaron liksom dallrade i luften. Och det gick att se hur soulsysterskapet föddes.
Sedan satt vi en stor ring och delade våra erfarenheter. Rummet var i vila. Hypernärvarande. Lyssnande. Medkännande. Och bara de ord som behövde sägas sades. Så himla skönt.

Det känns som att jag har varit med om något stort. Detta var det allra första Soulsistersmötet. Och det blir fler. Redan den 19 juni är det dags för nästa. Och på tisdagarna kör vi Soulsisters radio. (Och är du man, är detta chansen att lyssna in dig på Soulssistersvärlden.)