Livet är nu. Javisst ja.

Den här fridfulla gestalten kom till mig i gårdagens meditation hos Marie Ek Lipanovska.

Jag blev just påmind av Helena Omfors hur viktigt det är att leva nu.
Så lätt och så svårt på en och samma gång.
Så lätt att tanken slinter i väg och skapar oro.
Jag läste just om Lisa... som ibland fastnar i grubblerier.
Där är vi väl alla ibland.


Men så ögonblicket när det släpper. Det är så skönt.
Att sitta här en tidig morgon framför datorn och mest vara.
Möta olika världar. 
Acceptera precis det som är. 
Låta fingrarna smattra mot tangenterna. 
Ana de sovande personerna i huset. 
Titta ut över äppelträdet som blommar i vitt. 
Känna hur dagen gryr. 
Känna att foten börjar läkas. 
Känna en lätt hunger i magen. 
Känna rumpan mot stolen. 
Stanna till med fingrarna en liten stund och andas... 
känna andningen som tar mig till ännu mer närvaro... 
andningen som förenar mig med livet... 
andningen som är livet.


Vila i det en liten stund.
Snart börjar dagens göranden.
Det är många saker på min lista.
Om jag börjar tänka på alla är det lätt att överväldigas,
att tappa bort att livet är nu.


I dag vet jag att jag kan hämta hem mig.
Jag kan känna den där stressen i kroppen,
stressen över alla åtaganden,
och så minns jag:
Andas, Charlotte, andas.


Och jag kommer hem, tillbaka till livet, tillbaka till nuet,
om än för en liten stund.
Och det hjälper. Det öppnar. Det helar. Det flödar.
Det hjälper mig också att njuta. Ett ögonblick av vila.
Det behöver jag nu.


Lite vila.
Vila.
Meditera.
Leva nu.

Och snart... snart... ja det spritter i kroppen vid tanken... så har vi radiopremiär.
Soul sisters i en bloggradio nära dig. Kl 12 sker premiären. Wooo hoooo!