Ingen skam i kroppen - fika med en författare

Nu i vår har jag regelbundet varit med i webbradio.
Det är Marie Ek Lipanovska som har skapat en egen radiokanal på Bloggtalk radio.
Så där varannan tisdag är jag med i rollen som Soul sister.
Och ett par gånger har Marie fikat med författaren i mig.


Varje gång vi sänder radio tillsammans går det till på ungefär samma sätt. Vi sätter en rubrik, alltså, väljer ett ämne, sedan går vi in i sändningsrummet tillsammans några minuter före sändning och småpratar lite.

Och sedan dyker vi ner i vattnet. Vi låter samtalet ske. Ibland flyter vi med på vågorna. I bland dyker vi djupt ner i havet. Ibland betraktar vi varandras simstilar. Ibland kommer en liten kallsup. Och hela tiden finns tilliten att havet faktiskt bär. Att vi en stund kommer att tumla som delfiner och att vi en annan stund andas som maneter.

Det är en otroligt befriande känsla att arbeta på det sättet. Att sätta en intention och så släppa taget och lita på att det blir ett bra program.

Ibland kan vi ha med en liten livboj. Några ord på ett papper - men mest för att göra intentionen ännu tydligare.

För några år sedan hade detta inte varit möjligt för mig. Jag behövde ha kontroll. Först då kunde jag känna mig trygg. Jag har varit med om att dyka i och nästan drunkna - så den mekanismen är inte så märklig. Men det går att ändra beteende. Det går att börja med att stå vid strandkanten och känna botten under fötterna och så långsamt gå ut på djupare vatten, känna friheten det innebär att vara omsluten av vatten, må det vara en liten svart insjö eller ett blått gnistrande hav.

Det är inte så ofta jag lyssnar om igen. Alltså att jag återupplever det samtal jag hade i radiosändningen. Men det jag känner är att det känns allt bättre att vara ute i det där tyngdlösa elementet.

Det har blivit två sändningar, två program, där jag talar om min bok Ingen skam i kroppen. Det första programmet handlade om min resa från skam till lust och det andra, det senaste, handlade mer om hur läsare och lyssnare kan bejaka sin lust, känna sin livskraft, också våga vara sexuella.

Efter den sändningen kände jag mig rent hög. Alltså, det kändes så bra, att samtalet flöt på, att vi kunde leka tillsammans i vattnet Marie och jag. Och jag känner att det blir allt sammetsvarmare mot min kropp.

När det kommer till att tala om sexualitet kommer det också en stark energi in i samtalet. Jag känner mitt brinnande engagemang. Att sexualiteten är en viktig nyckel till livskraften. Och bara jag börjar skriva om detta känner jag lågan i mig. Jag vill skrika ut det på gator och torg: Vi behöver verkligen leva i kärlek - och ett bra sätt är att känna den sexuella kraften.
Lyssna gärna på Fika med en författare. Här är länken.

Och Soul sister-samtalet den 24 juli 2012 handlar om feminin energi.