Jag är en inspiratör. In spiritus. Den inre rösten.
Mitt första Youtubeklipp med teckning. När jag satt och mediterade i morse kom orden inspiration, inspiratör, in-spirera till mig. De ...
När jag satt och mediterade i morse kom orden
inspiration, inspiratör, in-spirera till mig.
De var som blommor, som gåvor och de lade sig i anslutning till mitt namn.
Charlotte Rudenstam, inspiratör.
Hm.
Jag gör små Youtube-klipp om morgnarna. Jag sätter ett ord, eller en bild och så börjar jag tala. Jag är inspirerad då. In spiritus. I anden. Så himla spännande, slår det mig.
Ibland, när jag skriver, ibland, när jag talar, känns det som att orden inte riktigt är mina. Att de bara kommer till mig, att jag bara förmedlar dem... och så gör jag det.
Jag kan läsa en text och tänka: Oj, vad bra den är, var fick jag det ifrån? Eller ibland, när jag bara skriver på och sedan läser: Oj, var det detta som kom från mitt inre. Det är som att något inom mig är klokare än den jag är på ytan. När jag är in spiritus. När jag tillåter inspirationen.
På senaste tiden har jag fått inspirationen att göra en liten teckning också. Det hör till saken att jag genom åren haft en del issues kring det där med att rita, eftersom jag sett så många andra som gör det så mycket bättre än jag, och jag nu dessutom är gift med en konstnär... Men så har några sett mina meditationsteckningar och faktiskt förtjusats av dem. Mina små streck har förtjusat andra.
Så alltså hhäromveckan fick jag impulsen att börja göra små teckningar. Jag tar en färgpenna som kallar på mig och så börjar jag rita något - utan att veta vad det ska bli. Och varje gång blir jag överraskad. Jag har inte gjort det så många gånger än, men ändå, jag blir överraskad. Flera gånger kommer det ord kopplade till bilden också. Och sen sätter jag igång kameran i telefonen och börjar prata utifrån bilden och då knyts ännu en dimension till teckningen.
Som i morse när jag började göra en spiralform i lila. Sedan kom en gul fläck i mitten och så omgavs spiralen av mörker. Och jag började höra orden: “Darkness is just en illusion, inside awaits the light”.
Jag plockade fram telefonen och talade... om ljuset som kan vänta om vi vågar vara i mörkret... och jag fick impulsen att göra det först på svenska och sedan på engelska. Två tvåminutare utifrån samma inspiration, men med delvis olika innehåll.
Och rösten inom mig ropar: Charlotte, du är en inspiratör. Äg det.
Så här är alltså frukterna av när jag varit in spiritus denna morgon.
Väl bekomme.
Kärlek och ljus.