The feminine is rising ... låt oss vara med och ta makten.

Jag är en del av något stort.
En kvinnorörelse. Jag ser kvinnor som tar för sig av livet, som tar ansvar, som tar ledarskapet - och som samtidigt är mycket i sin femininitet.
The feminine is rising.
Det är okej att vara smart, sensuell och stark. På samma gång.
Jag ser hur det jag kallar ladypower föds överallt.
Det känns så himla stort.

Jag minns Monica Boëthius, den första kvinnan som blev programdirektör för Sveriges lokalradio AB. Det skedde 1975 och Monica skrev en bok om det. “Insläppt på försök.”
Det var inte lätt att var kvinna och chef då. Speciellt som att de första kvinnorna som tog chefsjobb ofta var ensamma och på sätt och vis tvingades representera alla kvinnor. Så hon och andra blev väldigt påpassade, minsta lilla misstag blev väldigt synligt och det växte fram en medvetenhet bland kvinnor att skulle de kämpa om chefspositionerna så fick de härma det ledarskapet som fannas. En del av dem kom att bära manskläder (sagt som en metafor). Även om de var kvinnor var de en del av en manligt dominerad struktur.

Nu är det ganska vanligt med kvinnor som är chefer och ledare i de gamla strukturerna.
Det jag ser nu, överallt, är ett nytt feminint ledarskap, där det är tillåtet att vara kvinna. Och där kvinnor också visar att kvinnans ställning är avgörande för hela mänskligheten.

Alltså vi behöver ett feminint ledarskap - också.
Vi behöver kvinnor som Eve Ensler, som blev känd för sina Vaginamonologer och som vågade tala om det allra heligaste hos kvinnan - vårt kön. Nu har hon gått vidare och arbetar handgripligt för att motverka våld och sexuellt våld mot kvinnor. Hon vill att vi alla ska dansa för kvinnan den 14:e februari nästa år. Och hon jobbar i Kongo med kvinnor som systematiskt blivit utsatta för våldtäkt.

Hon är en förebild för mig. Att leda utifrån det faktum att hon rent fysiskt är en kvinna och att kvinnors liv och lem har samma värde som mäns.

Och nu ser jag det feminina ledarskapet bubbla upp på flera håll. Jag själv är ett exempel på det, när jag talar om ladypower, om att ta sitt inre ledarskap och om att acceptera sig själv till 100%.

Andrea Hylen gör det genom sitt projekt “Heal my voice” som är ett bokskrivarprojekt som bidrar till att göra kvinnors röster hörda. Om bara ett par veckor får hennes idéella projekt en svensk förgrening då Marie Ek Lipanovska drar igång “Heal my vocie Sweden”. (Det finns fortfarande platser kvar, och du kan vara med var du än befinner dig rent fysiskt.)

Det finns många fler exempel på att kvinnor nu tar sig rätten att kliva in som ledare med sin femininitet. Allt fler vågar stå i sina roller som kvinnor, med den elegans, mjukhet, moderlighet, sensualitet, beslutsamhet och kreativitet som kvinnor kan ha (och så kan du lägga till de ord du gillar.)

Foto: Elisabeth Ohlsson

När Gudrun Schyman på 1980-talet kom med röda klackskor och röda läppar och snygga klänningar blev hon ganska ofta ifrågasatt eller förlöjligad. En vänsterpartiledare skulle väl hellre gå i säck och aska och absolut inte visa att hon var kvinna. Så hon var en tidig förebild ur den aspekten.

Nu kommer det allt fler ledare som är kvinnor och som vill visa att de är det.
Jag tittar på en bild på en kvinna klädd i röd dräkt, urtjusig, och automatreaktionen skulle kunna vara “men vad är det där för bimba). Men icke sa Nicke, kvinnan på bilden leder Yahoo och hon får hundra miljoner dollar i lön de närmsta dem åren. Och dessutom väntar hon barn i oktober. Marissa Mayer heter hon.

Och på flera håll, både i den stora världen och i den mer andliga världen så ser man allt kvinnor som omfamnar sin femininitet. Vi är många som talar om kvinnor, gudinnor och allas lika värda och är trött på att kvinnor blir våldtagna, trampade på eller brända på bål. Vi är trötta på att kvinnon tryckts undan och ned till förmån för män, deras gudar, deras krig och deras längtan efter makt. Men det nya är att vi nu ser möjlighet att samarbeta. Det handlar inte om män eller kvinnor, yin eller yang, utan det handlar om hur vi kan skapa något riktigt bra tillsammans. Och då krävs att kvinnor får vara kvinnor och får leda sig själva och andra utifrån att vara just kvinnor.

I tider då kvinnor har haft en starkare ställning så lever männskor mer harmoniskt, mer kärleksfullt och i större överflöd. Det går att se för den som läser historien med ofärgade glasögon.
Så jag välkomnar kvinnor att ta sitt ledarskap och söka förebilder. Är din förebild en Marissa Mayer, en Oprah Winfrey, en Michelle Obama, en Angelina Jolie... eller finns hon rent av närmare dig.

Om du ser dig runt omkring, vilka kvinnor ser du då? Vad kan ni göra tillsammans? För vi behövs. Med all vår ladypower - eller vad du väljer att kalla det.