A new dawn - vad ska hända för kul i dag, månne?
Vintertiden, normaltiden, har vissa fördelar. Ljuset kommer tidigare på morgonen. Och i dag, när jag öppnade ögonen efter meditationen var...
Vintertiden, normaltiden, har vissa fördelar.
Ljuset kommer tidigare på morgonen.
Och i dag, när jag öppnade ögonen efter meditationen var det redan dag... eller gryning... det fanns ljus vid horisonten och Venus anades fortfarande.
Och det känns som att jag ska möta en ljus vecka.
En vecka av feminin kraft.
Alltså, det kan ju vara så lätt att lägga märke till eländet i tillvaron, reta mig på småsaker, se motståndet. Men det går ju faktiskt också att se det andra. Se gryningen, se leenden, se att det händer saker som tjänar mig.
Som i fredags kväll då sju kvinnor träffades tillsammans för en Sacred Feminine Friday och vi var och mediterade tillsammans. Vi möttes liksom nakna, i bemärkelseln öppna, och sända ut våra ljus till varandra. Som att vistas i en bubbla av kärlek och acceptans.
Som i lördags morse när jag öppnade ett kuvert och såg att Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft ska bli talbok, ett beslut fattat av talboks- och punktskriftsbiblioteket. Så roligt att just den boken ska nå en ny publik. Det värmer mitt hjärta enormt.
Som i lördags under dagen, då jag fick njuta av min yngsta dotters sällskap i flera timmar. Och sedan på kvällen, stod maken för maten, hade dukat fint och hällt upp tranbärsjuice i ett vinglas till mig. Omtanke liksom. Kärlek på ett enkelt sätt.
Som i söndags morse då jag såg djupt in i makens ögon och mötte kärleken så att hela kroppen vibrerade. Ett möte som stoppade tiden, eller som var evigt. Allt på en gång. Klocktiden liksom dog där i blicken.
Och så i går eftermiddag hade jag ett helt fantastiskt möte med en man som jag träffade för första gången. Vi skulle tala böcker och kärlek, tja böcker om kärlek - jag kommer att återkomma till det. Och så hamnade vi i ett flöde, som att vi satt tillsammans i en bubbla av närvaro... och en massa saker bara klickade i. Det var nästan som att vara varsi sida av en dragkedja, där den ena kuggen liksom klickade i den andra. Så tacksam för det.
Och detta, att vara i varje ögonblick känna det som är, känna tacksamheten för livet, vad det ger mig, vad jag kan ge andra...
… och så var himlen så där väldigt vacker i morse... och jag känner att Venus stiger... något vackert stiger... och jag vill vara med... och glädjas...
Då fick jag en förklaring på varför bilden av dig kommer till mig i form av en inre bild.
SvaraRaderaBilden föreställer en hink med friskt vatten som sköljer över. Vattnet är kärlek dvs du är och ger ut kärlek.
Kram.