Ett kort besök i helvetets förgård.

På besök i mammons tempel... en försmak av helvetet. Hur ska vi konsumera medvetet?

I går besökte jag det allra senaste av köptempel i Malmö.
Ganska snabbt blev jag illamående. Till kropp och själ.
Tiotusentals människor vallfärdar, det är trängsel på tåget till Hyllie, det är köer överallt och det är pengar, varor, prylar... det är en av mammons hemvister.
Och jag hör inte hemma där.
Jag vill konsumera medvetet.


Min dotter behöver ett par vinterskor, så vi åker dit till templet. 
Det är sjukt många människor där. 
Sjukt många bärande på stora kassar. 
Sjukt många som köar i butikerna. 
Sjukt många som köar för kokosbollar och kaffe. 
Ljudvolymen är hög. 
Det pågår en modevisning som gör att det är svårt att ta sig runt i köplandskapet.


Dottern provar skor. 
Igen och igen och igen.
Efter så där en och en halvtimme börjar en matthet komma över mig. 
Jag inser att jag glömt att ta med mig “bensin” – som en flaska med vatten och en frukt och tanken på att ställa mig i kö en halvtimme för att köpa kaffe går inte att fullfölja.

Vi fortsätter att vandra runt. 
Blodsockret sjunker. 
Överallt står skyltar om öppningserbjudanden. 
20 procents rabatt. 
Kom och köp. 
Kom och köp. 
Kom och köp.

Vänliga och förekommande och väldrillade försäljare erbjuder sig att lägga undan, fixa sulor, beställa nya skor... Som förtrollade feer som ska locka mig in i helvetet.

Jag går in i en butik jag trots allt brukar gilla. 
Men jag ser bara påfåglar, bara prål 
och den sista lilla lusten att köpa något lämnar min kropp.

Vi tränger oss ut ur köptemplet - vilket inte är det lättaste, det kommer hela tiden nya männskor och jag börjar känna lätta panikkänslor. 

Jag måste ut ur detta inferno.

Väl utanför går det att andas igen. 
Vi försöker hitta ett ställe utanför där vi kan köpa något att äta. 
Men det är köer överallt. 
Till slut lyckas vi inhandla varsin banan.
Och snart har vi lämnat mammons tempel bakom oss. 

Jag längtar efter stillhet. 
Färre människor. 
Möten. 

När jag cyklar den sista biten hem känns den kalla vinden skön mot kinden. Och det känns lite skönt att dottern inte fann några skor där. Att vi inte la en enda krona i templet. Att vi lämnade månglarna bakom oss. 

Och jag tänker att vi måste hitta andra sätt att konsumera. 
Andra sätt att hitta glädje i livet. 
Andra sätt att mötas.