Hip, hipp, hurra, 25 ljus i dag: Världens bästa Maja 25 år!!

I dag fyller världens bästa Maja 25 år.
Och jag minns hennes första andetag... 
hon skrek redan innan hon kommit ut...
och på den vägen är det... Alltid på gång... Alltid på väg... 
Maja får mitt hjärta att svämma över.

25 år sen, nere vid Zinkensdamm, runt mittnatt. Jag får en så kraftig sammandragning att jag ber barnens pappa att släppa ut mig ur bilen. Jag står där alldeles nära idrottsplatsen och andas kraftigt. Södersjukhuset kan anas på avstånd, men hela min uppmärksamhet är på barnet som säger: Jag vill ut.
Jag tar mig in i bilen igen, vi åker den sista kilometern, när jag kommer in är hon redo att födas. 40 minuter senare hör jag hennes första skrik, när hela kropen ännu inte är ute i den stora världen.

Sen låg hon där på mitt bröst. Mitt andra barn. Min första dotter. Så vibrerande av liv.
Och jag hade ju anat det, för hon sparkade mig hårt redan i magen. Jag visste att jag här kunde vänta ett barn som inte var lika lugn som storebror.
Hon började vilja röra sig i världen redan vid fem månaders ålder. Omgivningen häpnade. Maja kämpade, åkte bakåt, skrek i frustation, och kämpade på.
Hon har 100% Maja fram till sömnögonblicket, då hon bara föll ihop. Hon åt snabbt. Ville vidare. Upptäcka världen på sitt sätt.


Och så där har det fortsatt.
Jag minns när hon några år gammal såg gymnastik från en OS-sändning på teve. Det där är lätt sa Maja, och visade segergesten som gymnasterna får när de gjort klart sina hopp eller program i fristående.
Trots att hon hade extrem kroppskontroll (och samtidigt klättrade våghalsigt) anade jag ändå inte att hon skulle bli elitgymnast. Men det blev hon, så där nio år senare.

Även om snabbhet är det mest uppenbara hos Maja, sett ur en öm moders ögon, så är det ändå något annat jag ser ännu mer: Den omtänksamma personen. Hon som alltid har en idé om en present som skulle passa... till just mamma, Matilda, Stella, Jessica... hon som sitter och gör fina inbjudningar... som förskönar allt som hon tar i. Må det vara skissen till ett vandrarhem, en gästbok, eller en klänning som hon sytt av två secondhand-paltor.

Så härligt att umgås irl... (afk)

Så oerhört kreativ är hon. Och så... hm... bestämd. Under många år använde hon rösten för att visa vad hon tyckte... i dag är hon mer subtil. Men mer bestämd. När någon till exempel säger: "Maja, du har talang... (och så kan de rada upp en massa saker Maja är mästare eller nästan mästare i) så ser jag rynkan i pannen på henne. Säg inte TALANG till Maja... Hon har övat fram sin förmåga... Hennes fantastiska teckningar är ingen slump... (Tack för den lärdomen, jag har ibland förminskat min förmåga att skriva till talangkontot...)

Och nu gör hon fortfarande tre saker samtidigt, men från mitt perspektiv, 60 mil bort, vi ses sällan, men hörs hyfsat ofta, så ser jag också att hon nu ibland stannar till. Att virvelvinden ibland ersätts av något... hur ska jag säga... något mer varaktigt.

Jag ser det i hennes blickar till dem hon älskar. 

Maja, min älskade dotter, 25 år och en vuxen kvinna, jag är fortfarande hennes mamma, men nu är det en relation mellan två vuxna kvinnor och det känns... så underbart.


Maja tack för att du är med och förgyller mitt liv!!
Och eftersom din känsla för integritet är så hög... så avstår jag fler detaljer <3