Är det okej att bli besviken på sin partner?
Jag säger: Följer du med och lyssnar på mig? Han säger: Jag vet inte, jag har inte planerat så långt. Jag säger: Följer du med i mo...
Jag säger: Följer du med och lyssnar på mig?
Han säger: Jag vet inte, jag har inte planerat så långt.
Jag säger: Följer du med i morgon kväll?
Han säger: Jag vet inte. Jag har inte planerat så långt.
Jag säger: Du får gärna följa med i morgon kväll.
Han säger: Jag har hört dig förut.
Jag säger: Men jag kanske säger något nytt.
Han säger: Ja, men det handlar ju bara om dig.
Fail.
Jag vill ju att han ska lyssna.
Jag vill att han ska känna engagemang.
Jag vill inte höra: "Jag har redan hört dig."
Jag är lite besviken.
Skulle jag uttrycka mig på något annat sätt?
Jag kommer nog att fråga en gång till...
och samtidigt... jag vill att han vill... jag vill inte att han känner sig tvingad...
Jag vill inte ha någon som lyssnar för att jag tjatade.
Så där står jag.
Jag har honom som supporter på distans. Inte då, inte där.
Och jag får andas igenom det.
Det är okej.
Det är bara en liten tjej i mig som vill att han ska se mig, som vill att han ska applådera mig, som vill att han sedan ska krama mig och säga: Du var bra!
Så nu får jag träna på att känna det alldeles själv.
Att äga mitt värde själv.
Det som kändes som ett FAIL är kanske en gåva?
Jag är precis på pricken likadan.
SvaraRadera<3
SvaraRaderaMötte dessa ord igår: "Förstå att den kärlek du söker 'där ute' finns inom dig"...
SvaraRaderaKändes svårt och väldigt självnärande (vilket jag nog varit, om inte är, specialist på)...samtidigt som jag insåg att det är väldigt sant så-till-vida att kärleken i och till mig själv är helt nödvändig för att jag ska vara fungerande och bra med andra... Tänkte vidare: Visst måste det kunna ha sin grund i kärleken till mig själv att längta närhet och bekräftelse av annan...det handlar ju om att ge och kunna ta emot...inte bara få... menar då när man är närvarande hos varann och den närhet man har tillsammans, vilket ju inte är möjligt om man inte är närvarande i sig själv.
Charlotte...du får en god kväll. Kram
Jo, det finns så klart två sidor... det finns ju också det där att vilja bli sedd och att inte skämmas över det. Jag vill bli sedd av dem jag älskar - och samtidigt behöver jag träna på att känna kärleken till mig själv om gensvaret uteblir. Tack för dina tankar, Carin. Kram <3
SvaraRaderaSå nu ställs jag inför frågan. Att se Charlottes ego, och följa med. Eller att se djupare, bakom egot, se gåvan hon får, och stanna hemma... To go or not to go, that is the question... PS. För dom som inte fattat, det är jag som är "Han" i inlägget...
SvaraRaderaJag vill skina i min makes närvaro, jag vill att han vill se och vågar se och njuter av att se 100% Charlotte. Jag vill bli sedd - ego eller ej.
SvaraRadera<3<3
SvaraRadera