Så plötsligt bara låg det borttappade örhänget i tvättkorgen.

Tillvaron är så märklig ibland.
Någonting försvinner.
För alltid förlorat kan det kännas som.
Ska jag tolka det som ett tecken... är det något jag bör se, höra, eller förstå?


Jag har ett örhänge jag älskar. Det är format som en kundaliniorm. Det är ett rätt oansenligt silversmycke med en liten sten i och jag brukar bära det i vänster öra.
I förra veckan var mitt liv rätt turbulent. Flera små incidenter inträffade som gjorde att jag kände att jag tappat en del av min balans. Mitt i detta upptäckte jag att örhänget var borta.
Jag letade i sängen. Nej. Jag letade i badrummet. Nej. Jag letade i mitt meditationsrum. Nej.
Jag gav upp och valde ett annat örhänge.
Det var som att detta var ett tecken på  på att något gått förlorat och något nytt hade inträtt.
Jag valde att inte sörja örhänget, utan istället se fram emot det nya.
Så ägnade jag helgen åt att återskapa balansen i livet. Och jag började känna hur jag stod stadigare igen.
Häromdagen skulle jag sortera tvätt. Bland det som jag hade tvättat fanns ögonbindlar som vi använder vid våra kurser. I en av ögonbindlarna såg jag något som blänkte. Örhänget hade valt att visa sig igen.
Och jag tog det som ett kvitto på att jag är på rätt väg. Att balansen är återställd.
Är du också benägen att tolka tecken?

PS: Dessutom är jag glad över att ha det där söta lilla örhänget igen.