En ny syn på kroppen. Adventskalendern lucka 3.
För att du ska kunna får sex med universum är det bra att börja med att gilla din kropp. Här är en berättelse som kommit till mig . Jag ...
För att du ska kunna får sex med universum är det bra att börja med att gilla din kropp.
Här är en berättelse som kommit till mig. Jag kallar den för en sann historia. Just för att det är en sann historia. Den handlar om hur min kropp förvandlades från fiende till vän.
Det var en gång en flicka som stod framför spegeln och betraktade sin kropp. Hon såg bara en massa fel, det var som om spegeln förvrängde hennes drag. Hon såg en skarpskuren näsa, hon såg ett generande överbett, hon såg ögon som var blågrå och intetsägande, hon såg bleka vinterkinder, hon såg ett ostyrigt hår som inte la sig som hon ville. Hon tittade kritiskt på sin kropp, såg de indragna bröstvårtorna och tänkte att detta ska hon inte visa för någon. Hela livet ska hon skyla sig. Hon såg sin lite putiga tonårsmage. Hon såg konturen av sitt kön och mindes att någon tittat på hennes jeans just där och konstaterat att hon hade en bullfitta. Hon tittade på sina knöliga knän och sina gräsligt stora fötter. Inget såg hon som hon kunde känna sig riktigt nöjd med.
Teckning: Maja Säfström |
Det var en gång en vuxen kvinna som stod framför spegeln och betraktade sin kropp. Hon såg en kvinna som hon egentligen aldrig betraktat förut. Det var som om spegeln ropade på henne att se och erkänna kvinnan framför sig. Det var som om den sade: Detta är du, acceptera dig, du är vacker, vad än tonårsflickan i dig viskar.
Hon såg en klassiskt rak näsa, hon såg ett par gråblå ögon och en intensiv, intresserad blick och innanför den anade hon ett djup, en glimt som talade om att i hennes inre ryms mycket som bara den som vågar möta hennes blick kan se.
Hon svepte med blicken över sin kropp. Det syntes att den varit med ett tag. Brösten klarade inte längre penntricket, men de hade en skön rundning. Bröstvårtorna var inte längre inåtvända. Hon tittade på sin buske, ställde sig i profil och mindes bullfittan. Visst såg hon att den välvde sig till en liten kulle – men en så mjuk och inbjudande kulle. Hon la sig i sängen och hämtade en spegel och blickade in i sin fitta. Så nära vågade hon knappt gå som tonåring. Hon tittade på sina blygdläppar som hade en tydlig oregelbundenhet.
Sedan ställde hon sig framför spegeln igen och betraktade hela sin kropp. Den där långa kroppen som hon hade skämts så för i tonåren. Nu såg hon en välproportionerad kvinna, med långa ben, lite slappt hull här och var och så levande. En kropp att känna sig stolt över och att våga vara i.
Hon upptäckte att spegeln förvandlats från fiende till vän.
det slår mig, när jag läser ditt inlägg ovan att jag aldrig, vad jag kan minnas, har haft dåligt självförtroende eller några komplex. Jag har varit nöjd och stolt över min kropp och alla dess delar.
SvaraRaderaVad fantastiskt det måste vara. Så många tonåringar jag har mött som inte gillat sig själva... Där till och med en finne på näsan kan få dem att tappa självförtroendet...
SvaraRadera