Veckokrönika: Sedlighetspoliser och nakenbadare
Vi letar oss ut på klippor en bit ifrån det allmänna badet och väljer en undanskymd plats.
Kläderna åker av och jag simmar i det salta havet.
Det är så skönt att bada naken, även om jag har en känsla av att göra något lite förbjudet.
Men gör inte dessa normer barnen, samhället och oss alla en björntjänst?Det blir en skön dag på klipporna vid havet. Delar av tiden är min kropp naken, men mycket sällan mer än att min bara rygg och rumpa är synlig. Då och då går jag ner till vattnet och simmar en stund som gudinnan skapade mig och det är verkligen så härligt att simma i djupt vatten utan en tråd på kroppen. Dels tillåter jag vattnet att smeka min kropp och dels slipper jag de våta tyckstyckena.
Vi samtalar lite grand om nakenhet och vad som egentligen är tillåtet. Vi är lite osäkra på vad lagen faktiskt säger. Vi är ju mycket medvetna om att kutym vid bad är att kvinnors bröst ska täckas, liksom mäns och kvinnors kön. Frågan om att sola eller bada topless har varit uppe många gånger, och är inte lika laddad som synliga kön. Men är kutym detsamma som lag? Just vid dessa klippor, som inte kallas för ”bad” utan ligger vid sidan av, saknas givetvis den klassiska naturist- eller nakenbadsskylten.
Vi kommer i alla fall fram till att vi valt en plats på håll från andra och att vår nakenhet inte bör kunna störa någon annan.
På väg hem sitter vi i bilen och ska precis köra ut från parkeringen. En ilsken man knackar på rutan. Det känns redan på energin i knackningens att han tillhör gruppen självutnämnd sedlighetspolis.
– Är det ni som badade nakna på klipporna tidigare i dag?
– Ja.
– Det är inte okej. Det fanns barn som kunde se er.
– Tack.
Vi åker därifrån och självklart kommer delar av samtalet att handla om sedlighetspolisen, om offentliga platser, om vilken nakenhet som är tillåten. Jag googlar nakenbad och finner att själva nakenheten i sig inte är förbjuden – men att den kan ses som förargelseväckande beteende alternativt som sexuellt ofredande om nakenheten liksom sker där andra kan se den nakna kroppen. Smyg ner i vattnet om natten när ingen är där, men understå dig inte att visa din lekamen i dagsljus när någon riskerar att se den och ta illa upp, typ.
Jag gissar att rättsläget är lite oklart och har inte gett mig tid att googla domar kring nakenhet.
Flera gånger har jag, den senaste tiden, mötts av sedlighetspolisens argument: Du kan inte vara naken för att barn kan se din kropp.
Jag tycker att det är ett väldigt märkligt sätt att argumentera. På vilket sätt kan ett barn må dåligt av att se en medelålders kvinnas nakna bröst eller antydan till springa mellan hennes ben?
En tanke som slår mig är att det är sedlighetspolisen och personer av samma kaliber som i själva verket projicerar ut något på barnen … alltså kanske det handlar om hens egen dåliga relation till sin egen kropp, eller kanske det dyker upp tankar på att en naken kropp kan väcka lust och att det i själva verket är detta… att den nakna kroppen automatiskt kopplas till sexualitet som gör att sedlighetspolisen känner sig manad att rycka ut?
Den senaste tiden har jag vistats på flera stränder som är till för nakenbadare. De jag har besökt ligger alltid längst ut och längst bort på badstranden. Som att den som vill bara naken först måste gå en halvtimme för att sedan ha möjlighet att sola och bada utan textilier. Det är lugnt och stilla på nakenstränderna. Möjligen är det så att människor småpratar mer med varandra än okända i allmänhet gör, som att det är lite lättare att ta sig förbi barriärer när en ingår i ett slags (om än konstlad) gemenskap.
Jag har sett kroppar i alla åldrar och format, jag har själv vandrat naken längs de tillåtna stränderna och känt hur skönt och befriande det är att låta kroppen röra sig i full frihet. Det finns liksom ingen dramatik i det. Det finns inget särskilt med nakenbadare, som jag ser det, utom möjligen att medelåldern ofta är högre än på textilstränderna.
Självklart kan den nakna kroppen ha en lockelse, den kan öppna för fantasier, den kan ses som sexuell eller sensuell. Själv kan jag tycka att det är mer spännande, ur betraktelse- och fantasi-synpunkt, att se en kropp med små tygstycken på, där kroppsdelar anas och accentueras av de plagg som bärs, än den helt nakna kroppen, ity där finns mindre utrymme för fantasier. Jag skulle alltså förmodligen kunna bli mer inspirerad till att tänka på njutning på en textilstrand än en nakenstrand.
Så mitt skäl till att sola och bada naken är alltså inte sexuellt, utan om den sköna känslan av att vara naken en stund, känna solen smeka kroppen, slippa våta badkläder och dessutom blir det ett sätt att avdramatisera kroppen.
Jag tycker verkligen att det är märkligt att samhället, eller de gemensamma outtalade normer och de moralregler vi har, säger att den nakna kroppen är något som kan väcka anstöt och att den till och med kan innebära att betraktaren känner sig sexuellt ofredad. Hur kan det vara så att det som alla faktiskt har, en kropp, kan delas upp i bitar där vissa ska censureras?
Jag har tyvärr bevittnat föräldrar till 3-4-åringar som börjar skambelägga sina barns kroppar. Jag ser lekfulla små flickor och pojkar som varit i badet i sina badkläder, som kastar av sig dem, sveper handduken om sig för att värma sig och en stund senare tar på sig torra badkläder. Och så föräldrar som stannar upp dem i rörelsen när tar av sina kläder, strängt tittar på dem och säger: Du måste skyla dig med handduken när du byter om.
Tänk om vi tillsammans kan göra den nakna kroppen mindre laddad, tänk om vi kan slippa sedlighetspoliser som reagerar på en naken bröstvårta eller en slapp manslem, tänk om vi helt enkelt kan sola och bada som vi är.
Jag och flickvän blev utskälld av en hysterisk mamma när vi råkade bada naken på fel strand. Hon sa också att vi kan inte vara naken för att barn kan se våra kroppar. Jag tänkte att det är värre för barnen att ha en hysterisk mamma som är rädd för nakna kroppar.
SvaraRaderaIgår var jag på en strand där ett par älskade, de var öppna och ville att vi skulle se när de älskade. De var trevliga, glada och njöt av sin kärleksstund. Jag tycker att det är vackert att se älskande par, inte alls förargelseväckande, fel, fult och oanständigt som en del säger.
Det är beklagligt att vuxna använder argument som att barn skulle kunna ta skada av att se vuxna nakna. Det är mycket vanligt i ett flertal länder till exempel i Tyskland eller Holland att hela familjer badar nakna tillsammans. Barn lär sig att se sin egen kropp på ett sunt och avslappnat sätt. Att banna barn för sin nakenhet skapar sedlighetspoliser, eftersom barn präglas under uppväxten om hur man kommer att uppfatta nakenhet som vuxna. Har man en sund uppfattning om kroppen som vuxen lär man sig att visa respekt inför det motsatta könet oavsett om man är naken eller ej, vilket i sin tur skapar en bättre relation mellan könen. Ingen ska behöva gå omkring och känna oro, vanligen kvinnor att för det ska ske oönskade närmanden . På de kommunala nakenbaden råder vanligen en sund och avslappnad stämning eftersom avsaknaden av badkläder bidrar till att avdramatisera nakenheten och göra den till något naturligt. Alla har samma värde som människor , och det är oftast lättare att lära känna andra, eftersom man vet att andra i omgivningen har samma värderingar.
SvaraRadera