Våga ta emot överflödet när det kommer

Ordet för året är abundance.
Jag ska tillåta överflöd i mitt liv, jag ska ta emot överflöd, jag ska njuta av överflöd.
Det är en lätt intention att sätta.
Och lite svårare att verkligen leva.

Det är så spännande att lägga märke till vad som pågår inne i mitt huvud. De olika rösterna som gör sig påminda. Som den inre domaren, eller den inre kritikern, som sällan är nöjda med mig, eller som oroar sig för mig. Som på sina speciella vis försöker hindra mig från att slappna av (även om det kanske är oavsiktligt).

Andra röster, som min egen inre röst, som min essentiella röst har ibland svårt att göra sig hörd eller att höras genom bullret för domaren och kritikern. Långsamt lär jag mig urskilja de där vänliga, bejakande och sanna rösterna inom mig. Jag litar allt mer på intutitionen.

Särskilt tränar jag på att lägga märke till de ja och nej som den serverar mig. Och så våga följa.
Överflöd är ett vackert ord, och abundance känns ännu bättre, ännu större, det flödar mer i det, det lovar mer, på något sätt. Överflöd kan vara många saker. Det kan handla om pengar, gåvor, tillit, flöde... och andra saker jag inte kommer på nu.

Nu har året börjat med ett överflöd av uppdrag. Det kommer helt oväntade uppdrag. Jag har agendan full de närmaste veckorna. Det är fantasistiskt. 

När jag stannar upp ser jag att året har börjat i precis det jag har satt som intention. Överflödet bara sprutar åt mitt håll. En sekund känner jag tacksamhet.

Och så i nästa börjar domaren och kritikern skrika i varsitt öra: Det är för mycket jobb! Är det verkligen de jobb du vill göra? Du kommer att bli stressad! Du kommer inte att hinna med det du verkligen vill göra. Är det verkligen bra att du har fått alla de där uppdragen?

När de skriker så där högt i mina öron höjs stressnivån inom mig automatiskt. För en stund blir jag förvirrad och tappar fokus. Jag börjar tänka stressiga tankar och det är som att kritikern och domaren vill förvandla överflödet till något fult och dåligt och något som absolut inte är bra för mig.

I min inre värld är domaren en man och kritikern än kvinna. Båda är ettriga som bara den. Tidigare lade jag inte märke till dem. Jag trodde att det var min egen röst jag hörde. Jag trodde att det var min egen rädsla jag hörde. 

Nu kan jag distansera mig från de där rösterna. 
Jag kan bevittna dem. 
Och jag kan göra egna självständiga val.

Ja, jag har mycket att göra nu. 
Det känns riktigt skönt. 
Och jag får skriva fina fakturor. 
Jag får göra intressanta uppdrag. 
Jag får bevis för att det är bra att sätta en intention. 
Jag får hitta sätt att använda tiden effektivt. Och jag kommer att klara det. Det känns väldigt bra.

Om uppdragen fortsätter komma i den här takten, så blir detta verkligen ett år av överflöd. Som jag har längtat efter det!
Hur ser ditt överflöd ut? Vågar du tillåta det? 

Jag skruvar ner volymen på min kritiker och på min domare, så jag slipper höra deras tjafsande. Jag vet att de vill mig väl, men att de inte riktigt fattat att jag är mogen att fatta egna, vuxna och intuitiva beslut.