Jag hör någon som surrar ilsket i mitt öra. Som vill att jag ska jaga hen. Som vill att jag ska bli upprörd. Som vill att jag ska ...
Jag hör någon som surrar ilsket i mitt öra.
Som vill att jag ska jaga hen. Som vill att jag ska bli
upprörd. Som vill att jag ska ta upp kampen. Som vill ”diskutera”.
Jag låter surrandet pågå. Det är inte min strid.
Jag väljer sällan strider, jag gillar inte ens det krigiska
i ordet, jag väljer mina engagemang.
Ibland har jag svårt att förstå att jag provocerar.
Jag
menar, jag talar om kärlek, lust, sexualitet, livsenergi och livsglädje.
Jag vill bidra till att få en värld av 100%-are.
Människor
som vågar gilla sig själva, inifrån och ut. Människor som vågar låta sitt inre
ljus stråla – och som samtidigt vågar ha kontakt med sina skuggor.
Jag är övertygad om att det är så vi får en bättre, mer
kärleksfull värld.
Det handlar inte om att göda egon, det handlar inte om att
slå sig själv på bröstet och tala om sin egen förträfflighet. Nej, för mig
handlar det om att skala av, att ta bort pansaren, att möta rädslan, att komma
i kontakt med essensen.
För mig fungerar det att göra genom att lyfta fram kärlek,
närhet, relationer, sex, medkänsla… och att tala om jobbiga saker som skam. Att
våga se på mig själv in i alla skrymslen och faktiskt acceptera helheten.
Den som tar bort livslögnerna, den som saknar hemligheter,
tror jag har lättare att möta livet.
Men för somliga väcker tydligen min attityd något.
Så börjar surrandet.
Ibland kommer gadden ut och jag får mig ett sting.
Fortfarande blir jag ibland ledsen över det där ilskan
surrandet.
Det är något jag behöver jobba med.
Det är väl en av mina skuggsidor.
Att jag fortfarande då och då bryr mig om vad andra tycker (om mig).
Jag kan
undra när jag kan leva upp till det jag själv brukar säga:
”Vad andra tycker om
mig har jag inte med att göra.”
Ofta går det, men så finns det en liten flicka i mig som då
och då så förtvivlat längtar efter att bli älskad, att hon blir livrädd för
insektssurret.
Så finns det också en annan del i mig, som säger:
Låt det
surra! Vad sjutton, snart tröttnar surraren.
Varför ska jag lägga energi på
det?
Så nu väljer jag glädje igen – och tar emot den här
underbara försommardagen.
|
Jag tror jag ska ta och flyta lite i kärleksfloden ett tag. |
Tack för att du inspirerar mig!
SvaraRadera<3
SvaraRadera”Jag väljer sällan strider, jag gillar inte ens det krigiska i ordet, jag väljer mina engagemang.”
SvaraRaderaDet gör jag med - och mina motton i mitt blogghuvud är: ”Det finns Något i Allt ! Samverkan Är Win-Win för ALLA. Motverkan ger vinnare och förlorare = ALLA blir förlorare över tid sett.”
och
"Försök Alltid med att Försöka igen - fast på Annorlunda sätt - enär Allt Är Möjligt !"
Apropå annorlunda - så har jag tänkt och skrivit ”lite” om artegen sexualitet här.