Gästinlägg Inga-Lill Lellky: Jag vågar sticka upp huvudet och blotta mig.

Det var så här det började:

”Jag sticker upp huvudet och tar av mig masken” det var titeln på mitt allra första blogginlägg i juli 2009. Jag MÅSTE bara få "sticka upp huvudet" och säga vad jag tycker och ta av mig masken. Sedan dess har jag varit fast i bloggandet mer eller mindre. Om någon skulle vilja läsa eller t o m kommentera mina inlägg så var det bara en bonus.

I början av min bloggkarriär hade jag ett uppdämt behov av att få berätta för omvärlden vad jag varit med om. Jag skrev av mig en del om de förbjudna tankar jag hade haft under den tiden min man var döende i cancer. Jag kände att jag vågade sätta ord på det som många tänkte men inte vågade säga högt eller ännu mindre skriva om.

Efter hand som åren gick började jag känna någon form av utanförskap. Att inte riktigt räknas. Som singel blev jag bortglömd och lämnad utanför en del. Mina gamla vänner svek mig och då började mitt bloggande handla mer och mer om livet som singel på Malmös Manhattan och t ex om varför det inte fanns singelrabatt på champagne.

Trots allt detta kändes det som att jag blottade mig halvhjärtat ända tills den dagen jag vågade säga nej till andra och ja till mig själv.

Det blogginlägget förändrade en hel del för mig. Några gamla parvänner blev rent ut sagt ”skitförbannade” på mig. Det jag skrev gick rakt in, de kände igen sig helt enkelt.

Under de senaste två åren har jag omvärderat en hel del i mitt liv. En stor del har handlat om mig själv, om vem jag är, och om vad jag vill med mitt liv.
Nya typer av böcker med ny lärdom och nya människor har kommit i min väg.
Det har resulterat i att jag har sagt nej till några. Inte för att vi blivit ovänner eller för att jag haft värderingar på hur hen valt att leva sitt liv utan det har varit så enkelt att jag valt att gå framåt.

Nu har jag tagit ännu ett stort kliv, blottat mig och visat mig sårbar t o m på film. Cancerkompisar – Cancerbuddies.

Men det är det värt!

Jag väljer nu att fortsätta våga gå framåt och jag säger JA till mod och NEJ till rädsla.

Med all säkerhet kommer jag att få återfall men jag vet att det bara är att stanna upp en kort stund och skaka av mig "tankarna" som ställer till det för mig och fortsätta gå framåt!

Jag har långt ifrån varit ensam på min väg framåt. Jag har fått nya underbara vänner. Jag väljer att inte rada upp alla betydelsefulla människor som kommit i min väg utan jag har valt att här berätta om två personer som jag lärt känna nyligen, Charlotte och Alexander Rudenstam.
Jag var både rädd, blyg och nyfiken inför den kurs jag anmält mig till hos dem. Den har handlat om personlig utveckling men med helt andra metoder och verktyg än jag varit i kontakt med tidigare.
Jag vill rikta ett stort TACK för att just ni två kommit in i mitt liv precis när jag som behövde det som allra bäst.

 GÖR en bra dag! Carpe diem!

Inga-Lill Lellky, entreprenör som driver företaget Giraffa och en av grundarna till Cancerkompisar.se

 Här hittar du mig, Inga-Lill Lellky,entrepenören, som driver företagetGiraffa och en av grundarna tillCancerkompisar.se