Befrielsen sker inifrån.

– Du bryr dig inte lika mycket om samhällsdebatten längre, säger maken.

Jag går inte ens i försvar, min gamla automatreaktion, utan konstaterar:

­– Det stämmer. Jag är mer intresserad av det som händer inuti människan.

När jag var ung stod jag gärna på barrikaderna. 
Jag älskade att diskutera. 
Jag visste svaren. 
Jag ville ha en bättre värld 
och det kändes som att samhällsengagemanget var vägen dit.

Genom livet har jag varit med och drivit olika föreningar, 
suttit i styrelsen, varit ordförande. J
ag har jobbat väldigt mycket idéellt i mitt liv – för den goda saken… 
som, om jag kokar ner det, 
egentligen har handlat om rätten till kärlek och goda liv.

Nu tycker jag att det är bra och viktigt att människor, 
särskilt ett valår som detta, 
jobbar för att förändra strukturer, ser de stora mönstren, 
och är beredda att passionerat verka för en bättre värld.

Jag inser att min roll är en annan. 
Jag vill bidra till att kärleken bor i varje människa. 
Eller snarare om medvetenheten om att kärleken bor i varje människa. 
Då behöver var och en – åtminstone för en liten stund – titta inåt, 
skärskåda sig själv, våga se sig själv i klart ljus 
och utifrån de insikterna göra sina livsval.

Jag tror de stora förändringarna som behövs, perspektivskiftet, 
behöver starta i det lilla. 
”Liten tuva välter ofta stort lass”. 

Det finns så mycket som behöver göras
 – för att vi till exempel ska ta rovdriften av jordens resurser på allvar 
och börja leva hållbart – och jag tror att den viktigaste drivkraften för det är kärlek.

Tack, käre make, för att du gjorde detta än mer synligt för mig. 
Att det är så tydligt att min väg går genom människors hjärtan. 
Den som älskar behöver inte slåss, behöver inte hävda sig, 
behöver inte göra illa. 
Tänk om det är så enkelt?

Fem dagar kvar till boksläppet.