Om det är något som kan få igång mig är det någon som viftar med lagboken, spänner blicken i mig och säger: Det står i lagen. Jag s...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/06/veckokronika-22-nar-paragraferna-blir.html
Om det är något som kan få igång mig är det någon som viftar
med lagboken, spänner blicken i mig och säger: Det står i lagen.
Jag ser för mig hur denne sitter på sin fåle och rider sina
paragrafer. Paragrafryttaren kan alltid stoppa ner någon liten paragraf i
halsen på medborgaren och slipper på så vis tänka själv.
Formellt sett har hen alltid rätt. Jag menar att det är viktigare att göra rätt saker än att göra formellt rätt.
I många år skrev jag om svensk äldrevård. På ställen där det
uppstod problem var det ofta lagboken som åkte fram. ”Jag gjorde formellt
rätt.” Ja, men patienten dog ju. ”Jag gjorde formellt rätt.”
Ett samhälle består av människor. Det är dem lagarna ska skydda.
De är till för oss. Det är inte vi som är till för lagarna. Men i
paragrafryttarens famn blir det precis tvärtom. Det är som att människan glöms
bort och då och då undrar jag varför. Vad är skälet till att blint följa lagen,
om det får negativa konsekvenser för medborgaren? Som att patienten dör eller
lider i onödan.
|
Min gudsförgätna gata. |
Just nu möter jag ett mindre allvarligt exempel på
paragrafrytteri. Det handlar om den så kallade 24-timmarsregeln, som jag var
lyckligt omedveten om fram till för en vecka sedan. Det var när jag fick en gul
böteslapp på bilens vindruta som en ny, mer paragrafstyrd värd åter öppnade sig
för mig. Jag hade nästan glömt att den fanns.
|
Här får det säkert plats med en leksaksbil. |
Vår bil står utanför vårt lilla radhus och eftersom vi låtit
den stå still i mer än 24 timmar så ska jag alltså betala 400 kr i böter. (Fast
det kallas parkeringsanmärkning.) Jag beskriver detta i det här blogginlägget
och i dag skriver jag om det i Sydsvenskan.
Jag har jobbat som journalist i 35 år. Jag har stått upp för
mina barn. Jag har ifrågasatt myndigheter när det har känts befogat och min
mission är en mer kärleksfull värld. Denna lilla gula böteslapp gör att ilskan
väcks i mig. För det handlar inte bara om mig, utan det handlar också om många
andra och det handlar om att slaviskt följa regelboken.
Jag har bott på den här gatan sedan 2007. Bilen har ibland
stått fem veckor i streck. Jag har aldrig tidigare fått en gul lapp. Just nu
känner jag mig tacksam för det. Men.
… jag får mardrömmar vid tanken på att vi skulle ha kunnat
få 20-25 böteslappar à 400 kr när vi valde att låta bilen stå.
… jag tänker på att en bil framför ett sommartomt hus är en
väldigt bra inbrottsprevention. Ah, de är hemma, vi skippar det huset.
… jag tänker på alla andra på små gator som inte stör någon,
som ska tvingas ändra ventilpositionerna (köra bilen) för att inte drabbas av
böter.
… jag tänker på Malmö stad som verkligen torgför åsikten att
vi ska låta bilen stå och ta cykeln i stället. Vet den ena handen på
gatukontoret vad den andra gör?
|
Livrädd för fler böter, försöker vi få in bilen på framsidan. Då får inget mer plats... |
Jag delar mitt blogginlägg med Malmö stad, jag skickar det
till politiker, Sydsvenskan och till gatukontoret.
Jag får ett svar från Johan på Malmöstad på Facebook (som
jag tyvärr inte kan citera, eftersom jag inte kan se inlägg från andra än Malmö
stad när jag tittar på deras gillasida). Men det går ut på att det är min
skyldighet att känna till de regler som gäller för parkering i det fall det
inte står några skyltar som upplyser om regler om parkering.
Det innebär att jag alltså ska gå med lagboken under armen
när jag lever mitt liv här i landet. Det är liksom underförstått att jag ska
kunna Trafikförordningen utantill. Det gör jag inte.
Jag får också ett svar från ansvarig politiker:
” Hej Charlotte
24-timmarsregeln är en nationell princip. Det är en grundregel som gäller
för all parkering på gator tillsammans med principen att parkering vid bostäder
ska anordnas på tomten och att gatuparkering är till för besök och kortare
parkering. Där det inte går att ordna parkering på tomten (gäller framförallt
äldre bebyggelse i flerfamiljshus) erbjuder vi boendeparkering på gatan. Då kan
bilen stå på en plats i två veckor för att slippa den onödiga förflyttning som
du nämner. Kan tyckas fyrkantigt, men det är det regelverk som kommunen har att
verka inom.
Med vänlig hälsning
Karolina Skog
Kommunalråd”
|
Är detta boendeparkeringen Karolina Skog talar om. Plats för 6 bilar. De andra femtio? |
Jag går fram och tillbaka längs vår gata. Det finns 50
radhus. I mitten av gatan finns det som jag trodde var gästparkeringen. Den har
fyra platser. Hur tänker sig Karolina Skog att de 50-70 bilarna längs gatan ska
få plats där? Var finns boendeparkeringen för oss? Det rimliga är helt enkelt
att låta bilarna stå utanför sina ägares hus.
|
En helt vanlig eftermiddag på min lilla gata. |
Jag förstår att regler behövs, men jag menar på fullt allvar
att ansvariga personer – må det vara en förvaltning eller en politiker – också
ska kunna använda sitt sunda förnuft. Hur ska jag och de som bor som jag lösa
våra parkeringsbehov?
Är det inte fantastiskt smart och bra av mig att låta
bilen stå så mycket som möjligt?
Gör jag inte min medborgerliga plikt när jag
försöker leva klimatsmart?
Jag är en del av#blogg100. Detta är dag 94.
Bra funderingar utifrån vardagsnära exempel - väl värt att ta upp i debatten ett supervalår som detta.
SvaraRaderaJu mer vi #prataomklimatet och konstigheter desto bättre.
Tack Palle för stödet. Nu har jag skickat inlägget till ansvariga politiker och tjänstemän. <3 #prataomklimatet är den viktigaste frågan.
SvaraRadera