Kärleksruset efter The JoyRide Malmö – love in action.

Jag befinner mig i ett kärleksrus.

Det jag älskar är livet. 
Livet som vibrerar i mig. 
Livet som jag möter mig själv med. 
Livet som jag möter andra med. 
Livet som vi skapar tillsammans.

Och detta sprakande liv är kärlek. 
Jag har aldrig tidigare i mitt liv mött så mycket kärlek och aldrig tidigare har jag haft förmågan att ta emot så mycket kärlek.

Jag är djupt tacksam. 
Tacksam till alla som varit med och gjort The JoyRide Malmö – love in action möjligt. Och det kan du ha gjort även om du inte var där, du kan till och med ha bidragit om du aktivt har motarbetat det.

I går eftermiddag vid femtiden låg jag utslagen i en liten hög i min säng. Jag har verkligen varit i gång hela sommaren. Jag har besökt livets stora nöjesfält och provat många attraktioner. Somliga av dem var mer utmanande än jag hade kunnat ana. Men efter några svängar i virvelvinden, eller några varv i berg-och-dalbanan eller en svindlande tur i Pariserhjulet gick jag tillfälligt ner för räkning.

Helt utmattad bara la jag mig ner, medan volontärer och Alexander på något magiskt sätt plockade ihop festivalen, fixade middag och förflyttade grejer, så jag bara några timmar senare kunde sätta mig och äta. Helt fantastiskt!

För mig har The JoyRide Malmö – love in action varit helt fantastiskt, och det på flera nivåer. Jag kommer troligen att glömma något nu, men jag försöker.

Mina tack

Först av allt vill jag rikta ett djupt tack till my beloved Alexander, som aldrig ger upp, som har en förmåga att ladda om och som såg till denna festival kom till världen.

Jag vill märkligt nog tacka de politiker som slängde ut oss från Barnens by – för en av konsekvenserna av det, var att vi fick skapa en ny festival mitt i Malmö. Nu vet fler i denna världen vad vi vill skapa och vad vi kan skapa tillsammans.

Jag vill tacka Paul Utter på Tangopalatset, för att han öppnade sina vidunderliga lokaler för 140 kärleksfulla människor.

Jag vill tacka alla workshopledare, som hejade på  oss genom stormarna, som stod kvar vid vår sida, som kom och levererade sina hjärtan och som skapade rum för kärlek, sexualitet, andning, frihet, dans, insikter, skratt, grått, sorg, glädje, bus och en och annan smisk på rumpan. Jag vill också tacka alla de workshopledare som vi, av olika förståeliga skäl tappade längs vägen, för att ni, under en längre eller kortare tid sade ja till att vara med i vår avsomnade eller nya festival.

Jag vill tacka alla volontärer och koordinatorer, ni som tillsammans med Alexander och mig skapade det här rummet, fixade allt från madrassflyttar, till att torka en tår eller ge en kram i entrén. Den här typen av festival är möjlig tack vara era insatser.

Och så vill jag tacka alla deltagare. Alla som ville komma och alla som kom. Jag vill till och med tacka dem som nästan kom och som kanske kommer nästa gång. Jag vill tacka er för ert mod och ert stöd. För mig känns det extra viktigt att tacka alla dem som för första gången vågade sig in i ett rum av den här typen – och som fick upptäcka den kärlek som finns här inne.

Vågar ta emot kärleken som strömmar emot mig

Dessa dagar har jag känt mig så hypernärvarande, jag har varit med festivalen i varje ögonblick, jag har haft förmågan att delegera problem till dem som skulle ta hand om dem, jag har känt mig fri att också gå på workshoppar och tillåta mig att ta emot starka upplevelser. Jag har tillåtit hela mig och hela min energi att vara med. Orden räcker inte riktigt till för vad jag känner. Det är som att jag blivit buren på en våg av kärlek, ja, det är till och med så att jag känt att jag förkroppsligar kärlek.

En ny sak i mitt liv är också min förmåga att ta emot kärlek, att verkligen ta emot den tacksamhet jag möter, att möta blickar, att vara i det som är, det är som att jag dessa dagar, med hjälpa av alla närvarande och förmodligen större krafter än så, varit 200% Charlotte.

Just nu är jag dock lite trött. Jag tror jag behöver vila en liten stund. Jag kommer att återkomma och skriva mer om detta. Men just nu är det tacksamheten som är mitt centrum. Som är jag.

Namaste – jag ser det gudomliga i dig.


ÅS: Här berättar Wivan-Kristina Sandberg om hur festivalen bidragit till att hon har "levlat upp."