Historien bakom ”Min döda fästmö” - låten som blev dödskallemärkt
Långshyttan, så där 1973. Min kompis och jag sjunger ofta tillsammans. Vi sjunger och kan till slut flera låtar utantill. En av dem heter ”Min döda fästmö” - men det var först häromdagen som jag fick reda på sångens titel och vem upphovspersonen är.
Jag får ofta låter i huvudet. Plötsligt hör jag en textrad och inte sällan börjar jag sjunga. På något magiskt sätt kommer fullständiga textrader, ibland flera verser, i enstaka fall alla verser. Då och då blir jag nyfiken på orden som strömmar genom huvudet. Vad hette egentligen låten? Vem sjöng den? Finns det något budskap?
I många fall vet jag verkligen svaret på de där frågorna. Som ”Anna och mej” med Lalla Hansson (svensk version av Me and Bobby MacGee som Janis Joplin sjöng.”
Men vad säger du om dessa textrader, den som strömmade ur mig för ett par dagar sedan:
Så ledsna dom blev när du dödde
Dom trodde först att du spela sjuk
Men sen när du låg där och blödde
Såg de kniven som satt i din buk.
Vi var ju så kära i varandra,
vårt tillstånd var av lycka sammanvävt
Men sen när du började mig att klandra
Säg älskling, varför höll du aldrig käft
Det börja nog på den där krogen
När en typ kom fram till vårt bord
Du log och du flörta och du log igen
och du tyckte jag att jag hade fått nog
So long, farväl honey baby
Du gjorde så gott du förstod
Men din hjärna var så liten honey baby
Så det var nog lika bra att du dog
En grym historia med andra ord. Jag visste också att det fanns en versrad som gick i stil med ”som maltören i en bägare är jag” … men den versen ville inte komma i sin helhet. (Och min text är inte helt korrekt, men nära).
Så jag valde helt enkelt att citera texten och fråga en Chat GTP som fastslog att det var en låt av Cornelis Vreeswijk. Helt fel, det visste jag. (I mitt barndomshem spelades mycket Cornelis och jag har hyfsad koll på hans låtskatt). Jag hittade inget när jag googlade, eller snarare felaktiga svar på frågan.
Då ställde jag frågan på min Facebook-vägg. Kunde någon månne veta mer om låten. Jag fick förslag både om Pugh Rogefeldt (helt fel) och Alf Hambe (nu närmar det sig.
Till slut kom en mästergooglare med lösningen: Anders Hammarqvist heter upphovsmannen och låten hette ”Min döda fästmö”.
Då googlade jag hans namn och fann en presentation hos Deckarakademin, där nämnde Hammarqvist suttit många år i styrelsen. Då insåg jag att han kanske är i livet, annars hade väl presentationen sagt att han var död. Så jag läste texten lite noggrannare och lade märke till detta:
Anders Hammarqvist gav ut en skiva 1966. På ena sidan sjöng han Alf Hambes Envisan och på den andra fanns just ”Min döda fästmö”.
Det stod också att låten var dödskallemärkt av Sveriges radio.
Dessutom fick jag veta att han haft ett förflutet både som deckarförfattare och journalist på Sydsvenskan och att han bott i Malmö sedan 1974.
Då väcktes journalisten i mig och jag googlade fram hans kontaktuppgifter, och såg exempelvis att han bor bara några långa stenkast ifrån mitt sista boende i Malmö. Jag skickade ett sms till honom:
” Hej! Är du den Anders Hammarqvist som 1966 skrev låten ”Min döda fästmö”? Om det är så har jag en kul historia att berätta för dig. Dessutom skulle jag vilja ställa en eller två frågor till dig, om det går för sig.
Vänliga hälsningar, Charlotte Cronquist (själv gammal journalist, som under en period bodde på Reginavägen i Malmö). ”
Jäpp, det är jag, svarade han och gav mig tillåtelse att ringa honom.
Sagt och gjort, jag ringde upp Anders, som är 78 år.
Jag berättade för honom hur jag och min kompis brukade sjunga hans låt och att jag upptäckte att jag fortfarande kan stora delar av texten utantill.
Han skrockade glatt och berättade denna historia:
”Jag pluggade i Lund 1966 och jobbade som krogtrubadur i Lund tillsammans med Alf Hambe. Året innan hade jag skrivit ”Min döda fästmö” och det var ju en låt som fungerade bra för krogpubliken.
Anders valde att spela in en EP-skiva med två låtar. Den trycktes i några hundra ex och sålde i princip ingenting.
– Folk tyckte väl inte att jag var tillräckligt bra och jag gav inte ut fler skivor.
Han berättar också att dödskallemärkningen var en slags varning till dem som jobbade i grammofonarkivet - innan låten spelades behövde lyssnarna varnas, på grund av texten.
Anders är också noga med att påpeka att han bara skrivit texten, melodin är ”St James infirmary” (länk går till inspelning med Louis Armstrong).
Jag berättar att jag tycker att hans låt har en del gemenskap med ”Where the white roses grow” med Nick Cave och Kylie Minouge. Han håller med om att tematiken stämmer, men att Nick Caves låt är bättre.
Jag berättar att det är mycket svårt att hitta låten digitalt. Inget på Spotify, inget på Youtube.
– Det enda stället där jag lagt upp låten på är sidan hos deckarakademin och du kan höra mig sjunga sången där.
Och som en sista liten grej: Hans snart 50-åriga döttrar planerar att sjunga låten… och Anders tycker att det är roligt att den sjungs och fortfarande hålls vid liv.
Efter vårt samtal var jag sprittande glad, så roligt att följa en impuls med detta resultat!
