charlottecronquist

Veckokrönika: När slöjan föll – om styrka och svaghet.


Så föll slöjan från mitt förblindade ansikte och jag kom till ett nytt lager av klarsyn.
Jag inser att jag får möjligheten att ompröva min syn på styrka och svaghet.
Det kanske är precis tvärtemot vad jag har trott. Att det som jag tidigare dömt som uttryck för svaghet egentligen speglar något helt annat.

Den slöja som just fallit och som frigjort en ny insikt om mig är att jag genom att känna det som är visar prov på styrka. 

För en rad år sedan gick jag Essence training på Osho Risk i Danmark. Det var en fantastisk utbildning som jag varmt rekommenderar. Där fick vi titta närmare på essentiella aspekter av oss själva och komma i kontakt med kvaliteter som kärlek, omtanke, styrka, sanning, lekfullhet, vilja, närvaro, medvetenhet, stillhet, värde.

I min världsbild föds vi alla fullkomliga och har tillgång till alla essentiella kvaliteter. Sedan möter vi livet och av olika skäl kan vi tappa kontakten med en eller flera av dem. Och då tror vi givetvis att vi saknar någon av dem. (Jag skriver mer ingående om detta i Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft.)

Jag tror att de allra flesta av oss, åtminstone i perioder, tappar kontakten med rätt många av dessa kvaliteter. Det är lätt att känna sig ovärdig eller svag till exempel. Det jag vill titta närmare på nu är synen på vad svaghet kan vara … och hur lätt det är att använda ordet svag på ett dömande sätt.

Det är här min nya insikt kommer in.

Jag går just nu igenom separationen från den man jag älskar och har älskat de senaste 11 åren. Det är en smärtsam process. Det gör att jag kommer i kontakt med alla möjliga känslor. En del av dem är sådana som jag har värjt mig för, eftersom de kommer så starkt. Jag ser det som att jag befinner mig i en transitionsfas. Jag har lämnat en relativt sett trygg tillvaro och är på väg mot något nytt, som jag ännu inte anar konturerna av. Jag är i mellanrummet där allt är möjligt. Att vara där är speciellt. Livet blir så påtagligt. Det är som att det mesta intensifieras – och bland det som intensifieras är känslor och förnimmelser. Det finns ögonblick då det blir så starkt att jag tänker att det enklaste vore att döva dem på något sätt, men så tillåter jag ändå intensiteten att finnas där. Jag försöker förhålla mig nyfiken till livet precis just nu.

Så vad gör jag?

  • Jag känner starka känslor – och jag uttrycker dem.
  • Jag tillåter mig att känna det som ofta brukar tryckas undan eller som får stanna i skuggan – nämligen min ilska, sorg, vrede, förtvivlan, förvirring eller rädsla.
  • Jag tillåter mig att be om hjälp när jag behöver det. Aldrig tidigare har jag sträckt ut händerna mot så många människor och sagt: Är du beredd att hålla mig en stund, se mig en stund, lyssna en stund eller tala med mig en stund?
  • Jag tillåter mig att visa mina sinnestillstånd för några utvalda människor. Till dem kan jag kvida lite när det kommer in stråk av ångest (tror jag det är), eller visa mina tårar.
  • Jag tillåter mig att gå igenom den här processen och vara i det som är, jag tillåter att jag är lite wobblig just nu. Jag tillåter mig att stå i det jag för stunden uppfattar som min sanning.
  • Jag tillåter mig att släppa känslan när det är dags.
  • Jag tillåter min sårbarhet att vara en naturlig del av mig, som också ges plats i ljuset.

För några år sedan hade jag dömt ut detta beteende totalt, som tecken på svaghet. Och om jag har några dödssynder på min värderingslista, så är svaghet absolut en sådan. Jag har pressat mig själv att vara stark genom hela livet och ett uttryck för det är att inte visa det jag känner inför andra (oftast inte ens inför mig själv.)


Nu möts jag ibland av andra som tittar bekymrat på mig och klassar mig som svag för att jag uttrycker det som är. Då kan jag inget annat göra än att skaka på huvudet. Det känns som att några av de essentiella kvaliteter jag tar tillbaka och verkligen äger nu är omtanke, värde och styrka.
Den slöja som just fallit och som frigjort en ny insikt om mig själv är att jag genom att känna det som är, genom att vada igenom det, genom att låta elden spraka ett tag, genom att känna mullret från lavan som är på väg upp ur berget, genom att känna gråten skaka min kropp, så visar jag prov på styrka.

Jag känner mig starkare än jag någonsin gjort tidigare (möjligen med undantag av de timmar då jag födde mina tre barn.)

Jag känner att jag, sakta men säkert, återerövrar delar av min energi som varit splittrad tidigare, som gjort att jag inte haft förmågan att se klart, visa mig själv ordentlig omtanke och kärlek och som ibland gjort det svårt för mig att känna mitt värde.

Jag väljer en väg där det är möjligt att plocka hem de essentiella delar av mig jag har förlorat kontakten med genom livet. Jag är medveten om att mitt sätt att göra det kan trigga andra att tro att de ser något helt annat. Men den svaga personen de kan tänkas se är inte jag, möjligen är det deras egen projektion?

Det var någon som skickade ett litet meddelande till mig och sa: Jag ser dig som Fågel Fenix. Kanske är det så att jag, på ett symboliskt plan, ibland behöver brännas ner, för att sedan kunna stiga upp ur askan, med ny kraft?

Vad som än sker är jag oerhört tacksam över att jag har upptäckt att det jag själv dömt som svaghet var något helt annat. Tack livet och tack alla speglar runt mig för hjälpen.


Vad väcker den här krönikan i dig? Kommentera gärna.

PS: När jag läser igenom texten en gång till får jag ännu en insikt. Jag är fortfarande rädd för själva svagheten eller att ses som svag. Här finns möjlighet för mig att gräva djupare. Tacksam också för det.

Related

veckokrönika 2630194345677937603

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item