Veckokrönika: En resa till landet som alltid är.

Ljuset är dämpat, tunna yogamattor ligger utspridda i rummet. På varsin liten ö i havet ligger vi som ska andas, var och en och tillsammans.

Det är som att hela rummet får en energiboost när 50 människor andas medvetet tillsammans. Vi är där tillsammans och samtidigt är var och en i sitt eget universum.

Var och en av oss får möta just det som behöver mötas i denna stund. Må det vara sorg, skratt, kåthet, trötthet, likgiltighet, eufori, ilska, glädje eller sällhet.

Det är som en kraft som går från mitt kön, rätt igenom hela kroppen och forsar ut genom huvudet. 

De som vandrar runt i rummet och assisterar dem som andas, kan ana att något händer i dessa pulserande kroppar, men inte vad. Var och en är fri att uppleva precis vad som helst i sina kroppar.

Efteråt kommer små berättelser om stor eller liten frigörelse. Jag får glimtar av de andras universum. Jag får glimtar av vad en människa rymmer och vad vi tillsammans rymmer. Många är tysta, de sparar berättelserna till sig själva, eller kanske jämför sina upplevelser med andra och är lite för blyga för att säga något. För någon har det önskade inte hänt och de sitter där med en känsla av: Vad var det de andra upplevde? Hur ska något sådant kunna hända mig? Är det verkligen möjligt?

Jag vill också känna

Jag minns min allra första frigörande andning. Jag blev trött, torr i munnen och det hände väldigt lite. Jag hörde ljud från andra och förstod att det var något jag missade. Jag kände mig både lite misslyckad och längtande. Jag vill också kunna känna något. Nästa gång började den inre världen öppna sig. Och jag insåg att det var via kroppen jag skulle nå in till svaren på mina frågor om mig själv.

Nu är det nästan femton år senare. Jag har andats många gånger. Jag har upplevt alla känslotillstånd jag kan komma på under frigörande andning. Det är som att min känslopalett har fått både fler och mer intensiva färger, fler nyanser. Ingen andning är den andra lik. Det händer att jag är lite uttråkad emellanåt, jag kan känna mig torr i halsen, men nu, med så många starka erfarenheter i kroppen, kan jag andas igenom det, och låta nyfikenheten ta mig lite längre.

Följer mitt eget flöde

Jag kommer på mig själv med att inte längre ta instruktioner när det gäller andningen. Jag låter min kropp bestämma i vilken position den ska vara. Jag följer mitt eget flöde. Jag hittar min egen väg in till djupen inom mig. Jag tittar inte ängsligt på hur någon annan gör eller grubblar över vad ledarna ska tycka. Jag litar på min inre kompass.

Det som händer är att jag öppnar för mysteriet. Genom att vara helt närvarande med min andning, genom att vara helt uppfylld av min kropp och dess uttryck har jag i dag en förmåga att flyta med, flyta in, komma djupare. Jag kan aldrig i förväg bestämma vart jag ska hamna. Jag släpper kontrollen, jag överlämnar mig till min egen kropp.

Moder Jord och jag

Denna helg hade jag en upplevelse av att vara Moder Jord under en fas. Det var som att hela min kropp var jordytan och jag kunde känna berg, och hav, jag kunde känna människor och rörelser, och jag kunde känna den smärta som mänskligheten åsamkar henne. Jag låg där och vilade och såg ut i universum. En gungande, levande planet. Orden blir platta naturligtvis. Detta är det närmaste upplevelsen jag lyckas komma just nu.

Sex med Gud

I en annan andning kom jag i kontakt med stark sexuell energi i mitt system. Hela jag låg och skakade i det jag kallar energiorgasmer. De sköljde genom mig som vågor, en upplevelse av att de startade nere vid tårna och sedan tvättade rent hela mitt inre. Efter varje våg tog jag tillbaka min lugna andning, förankrade mig och kunde sedan låta nästa våg komma. Emellanåt kom andra förnimmelser. Jag ser som en vit eller gul ljusstrimma, som något slags laser, sprätta upp en vit gipsrustning jag bär, den sprättar och sprättar, från bålen och ända upp till hjässan och så kan min kropp liksom kliva ur ett lager av rustning, som att ett djupare lager av mig själv blir blottlagt för mig själv och världen.

Nya energivågor följer. Nu är kroppen friare, nu är min varelse friare. Jag får förnimmelser av att ha sex med universum, sex med gud. Det är som att jag, där jag ligger rätt stilla på yogamattan i hotellsalen i Stockholm, får besök av det gudomliga som bokstavligen penetrerar mig. Det är som en kraft som går från mitt kön, rätt igenom hela kroppen och forsar ut genom huvudet. Vid ett ögonblick sker ett energiskifte. Det är som att mitt kön tar eld, som att det blir själva gudslågan och jag har en inre röst som säger ”Min fitta är Gud”. Jag får en känsla av att jag skulle kunna ge gudsupplevelser till mig själv och andra genom mitt kön. Känslan sväller, jag vandrar in i sällhet, jag andas lugnt och stilla och känner mig helt uppfylld. Jag är Gud. Jag tillåter känslan att finnas där:  Att vi alla hör ihop och är gudomliga varelser. Och att jag verkligen kan känna det i min kropp, utan att skämmas eller känna mig mindervärdig (men just nu, när orden kommer ner, så sköljer en lätt våg av skam över mig.)

I landet som alltid är

Jag känner verkligen att jag befinner mig i landet som alltid är. För djupt inne i oss finns allt detta. Möjligheten till sällhet och frid. Och till gudomlig njutning. Jag vill in igen. Jag vill möta denna kraft igen. Jag vill utforska den på djupet.

Det finns många möjligheter att möta djupen. Frigörande andning är ett sätt. Och jag fick denna upplevelse i Johan Ekenbergs jubileumskurs Dax att leva.

Tacksam. Djupt tacksam. För mig, för rummet, för känslan av samhörighet. Tack livet, tack kroppen. Tack kärleken som gör detta möjligt.