Varför är det så svårt att säga ja till dem som arbetar för kärlek och medmänsklighet?
https://lustochliv.blogspot.com/2015/01/varfor-ar-det-sa-svart-att-saga-ja-till.html
Tänk dig att du har ägnat hela ditt vuxna liv åt att bidra
till kärlek och medmänsklighet.
Tänk dig att detta ses som konstigt, hotfullt eller icke
passande bland viktiga personer i din närhet.
Hur skulle ditt liv se ut då? Vad skulle hända med din
tillit? Och hur skulle du fortsätta ditt arbete i kärlekens tjänst?
I min värld står kärleken i centrum och den kan ta alla
möjliga former. Kärlek kan handla om allt från en klapp på kinden, till
omtanke, till pengagåvor, till sexuell njutning, att leva i samklang med
jordens resurser, att stå upp för dem som har det svårare än du, att bidra med
sina gåvor till världen, att låta dig ledas av din inre kärleksfulla röst – och
allt annat som du kan komma på.
Jag omges av människor som verkar i kärlek, som i handling
visar sin medmänsklighet och sin kärlek, där somliga av dem har gjort detta
arbete till en mission och där de väljer att försaka andra saker för att stå i
kärlek.
Det är underbart att vistas i det här kärleksfältet. Att
känna kärleken strömma. Att känna hjärtan som är öppna. Att möta människor som
börjar öppna dörrarna till sina hjärtan för att släppa in kärlek. Att se
människor som släpper rädslor och där detta får till följd att de kan göra
bättre val. Jag ser människor som reser sig ur olika sorters misär, må det
handla om känslomässiga låsningar, beroenden eller ångest. Jag ser människor
som genom kärleken hittar tillbaka till livet och börjar se meningen. Jag ser människor
som kliver ut sin egen litenhet och ser att de är del av något större, att vi
alla hör ihop och är ömsesidigt beroende av varandra.
Och så ser jag de som darrar av rädsla när de betraktar
dessa människor. Som vill slå sönder den kärlek som sprids och byggs upp. Som
inte står ut med att se människor fyllas av sina ljus. Som har svårt att se att
det finns människor som från hjärtat vill ge v sina gåvor. Jag ser hur de rädda
människorna försöker smutsa ner dem som vågar stå i kärlek, misstänkliggöra dem,
skjuta deras kärlek i sank, hur de vill riva ner och förstöra.
Det gör mig både ledsen och arg. Det skrämmer mig att det
fortfarande är så många rädda människor som har viktiga maktpositioner och att
de ibland är beredda att ta till vilka medel som helst för att motarbeta
kärleken. Troligtvis skulle få eller ingen av dem känna igen sig i den
beskrivning jag gör. Jag tror att de som vill behålla sin makt, som är rädda om
sina maktpositioner inte är i kontakt med sin egen rädsla och ser vilka
förödelse de skapar runt sig. Kanske är de förblindade av den position de har.
Det sägs att makt korrumperar och ganska ofta ser jag tecken på det.
Tänk om den som har makt skulle kunna öppna sitt hjärta och
se klart? Tänk om hen skulle öppna för sitt eget inre ljus och vara beredd att
se att hen omges av människor som vågar låta sina ljus skina ut till världen?
Jag skickar kärlek till mina vänner som sprider kärlek och
jag skickar en stark önskan att de som är rädda släpper rädsla och vågar öppna
för kärleken och tillåta kärleksspridarna att verka.
För det är som redan Paulus sa: ”Störst av allt är
kärleken”.
PS: Tyvärr är detta inte första gången jag skriver om rädslan. Här är ett inlägg i samband med att rädslan stängde festivalen The JoyRide Experience.
PS: Tyvärr är detta inte första gången jag skriver om rädslan. Här är ett inlägg i samband med att rädslan stängde festivalen The JoyRide Experience.