Mig äger ingen

Jag fylls av en märklig känsla.

Hela morgonen har den viskat i mitt öra: Mig äger ingen.

Det är som att jag känner, möjligen för första gången i mitt liv, att jag verkligen är jag och om det är någon som kan hävda något slags ägande så är det jag.

Jag står mitt i frihetens vind.

Jag är en person som ofta fylls med bilder, ibland blir det som att själva livet blir till en metafor. Om jag blundar just nu kan jag se en fyr som står med fötterna i vattnet, men som ändå är djupt förankrad i havsbotten nedanför.  Steady as a rock, liksom.

Fyren står där, rak i ryggen, reslig och tålig. Även om vindarna viner och river, så står fyren kvar. Och när det blir natt låter den sitt ljus skina.

För mig signalerar bilden kraftfullhet. Det krävs mer än en tsunami för att välta mig.  Mig äger ingen och jag står stadig. Ibland får jag nypa mig lite i armen. Kan det verkligen vara sant?  Är jag inte i själva verket en geleklump, som anpassar mig efter minsta motståndets lag?

Nä. Jag är fyren i detta ögonblick. Jag känner en styrka, en inre resninh,  ett skönt oberoende, en skön känsla av att varken vara ägd eller vilja vara det. 

 Jag älskar frihetens friska fläktar och de möten de ger mig, jag älskar att ibland gå inomhus och bara vara med mig och jag älskar också att emellanåt vistas i mörkret. För hur mycket extas kan inte födas i dynamiken mellan ljus och mörker?

I går, när jag vandrade sida vid sida med mannen som upptagit så stor del av mitt liv så länge, kom jag inte att tänka på vår gemensamma historia. Jag kom på mig med att vara i nuet och i framtiden. En skön scenförändring.

Jag inser att denna vackra junivecka så avslutade jag ett projekt som varit viktigt för mig denna utmanande vår, nämligen 100 meditationer om kärlek.  

Bara två dagar senare lanserar jag 100%-podden som  är det första riktigt riktigt egna jag gjort på mycket länge. 
Det är som att podden, där jag möter fantastiska människor som älskar livet,  är en del av själva fyren. Jag kan sända ut kärlek med egna och andras ord och kanske belysa delar av andras hjärtan som tidigare legat i skuggan.  
Det känns så wow, liksom.

På dagens agenda står minst ett möte med en 100%-are i Malmö och i morgon ytterligare en spännande skånska. 

Tipsa mig gärna om fler för mig att möta... 
Och sedan skicka vidare ut i etern.

Mig äger ingen. 

Jag står i min kraft.  

Och jag älskar't