Kärlek: Vad kan ske i en medveten kärleksrelation?

Det finns så många som lever olyckliga i sina kärleksrelationer, som ställer orimliga krav på vad den ska ge och som fjättrar sig själva kring idéer om vad relationen ska ge.

Ofta ser jag också exempel på par där en eller båda känner sig fångna, där relationen leder till att de som ingår i den krymper och där levnadsutrymmet blir allt mindre. Detta kan leda till en känsla av olycka och instängdhet och ofta projiceras dessa känslor ut på partnern.

Så småningom kanske relationen självdör eller slutar i skilsmässa, eller så sitter paret kvar i konstellationen, tiger, gnäller, skäller eller knyter handen i fickan, medan livet glider förbi.

Tänk om det är dags att ompröva synen på och syftet med kärleksrelationen. Tänk om fokus istället skulle vara att personerna i relationen växer, som individer och kollektivt som par.

Det romantiska skimret är en chimär som försvårar sanna relationer.

Det ställs orimliga förväntningar på kärleksrelationer och äktenskap i dag, som jag ser det. En ska leva med en partner, som ska uppfylla alla ens behov. En ska känna lycka genom att vara med just den partnern. En ska alltid vara kär i och kåt på hen och skulle lusten gå över, så är det något en får ta.

Det funkar ju inte så. En människa kan inte – och ska inte (menar jag) uppfylla alla ens behov. Att tro att en förälskelse eller lust till andra inte skulle kunna uppstå under ett långt samliv, är också att ljuga för sig själv eller att stoppa ner huvudet i sanden. Det och mycket annat kommer att ske i en kärleksrelation.

Det finns också idéer om att andra ska göra en lycklig, att en annan ska förse en med det en saknar själv, så att en blir komplett. Somliga talar om soulmates och att det finns en person i universum som kan vara den som består en med det som fattas en.

I min världsbild är jag hel och komplett som jag är. Jag har alla bitar som behövs, men ibland saknar jag kontakt med en eller flera delar. Jag kanske har tappat kontakten med min självkänsla, med känslan av värde eller förmågan till medkänsla – och då kan det kännas tryggt och verkligt att projicera ut den känslan på en partnern. Hen har allt det där jag längtar efter … bara med hen kan jag … bara tillsammans kan vi …

Det där romantiska skimret är en chimär som försvårar sanna relationer, det romantiska skimret leder ofta till liv av livslögner, liv där parterna i relationen låtsas som att de har kontroll, medan de i själva verket är livrädda för vad ett liv bortom eller utanför eller efter relationen skulle kunna ge eller vara.

Så jag menar att det är dags att börja ompröva synen på kärleksrelationer. Hur skulle det vara att gå in i en medveten relation, att möta världen, situationerna, känslorna, rädslorna, kåtheten, längtan med öppna ögon och öron och kommunicera det som behöver sägas.

Tänk om vi skulle satsa på relationer där syftet är att växa. Där relationen inte längre handlar om att i första hand tillfredsställa sina egna personliga behov – för den typen av relation kommer förr eller senare att krascha.

Jag läser en intressant text av Shelly Bullard som lyfter fram fyra riktmärken för dem som vill leva i en mer medveten kärleksrelation. Jag berättar om den första idag.

Vad är då en medveten kärleksrelation enligt henne? 

”En romantisk relation där båda parter bärs av en känsla av mening och att den meningen är växt. Individuell växt. Kollektiv växt som ett par. Växt som gör världen till en bättre plats. Relationen blir en utvecklingsresa där individerna får en möjlighet att expandera mer än de skulle kunna göra ensamma.”

Den första punkten på Bullards lista är:

Det medvetna paret har inte fokus på vad relationen ska leda till, den personliga utvecklingen är viktigare.

Med den hållningen kan du både bry dig om vad som händer i relationen och ha fantasier om vad relationen ska leda till. Men du är mer intresserad av upplevelsen av att växa än att få relationen att fungera. Det är så vi kan växa fysiskt, mentalt, känslomässigt och andligt. För när utvecklingen avstannar, så börjar vi känna att något är fel.

När du går in i en relation och vill att din partner ska göra som du vill, när du håller tillbaka dig själv för att vara snäll mot andra, kommer du så småningom att känna dig liten, förtryckt och börja undra vad som hände med dig och ditt liv. Så småningom kan relationen börja kännas som en bur som du vill ta dig ur. Den bistra sanningen är att du har burat in dig själv.

Att välja en annan väg, att ha en relation som lever utanför buren, ger parterna möjlighet att växa. Det kan kännas hur läskigt som helst – eftersom du släpper känslan av att ha kontroll. En annan osäkerhet är att det finns en risk att parterna växer ur relationen. 

När du tillåter den större spelplanen, när kontrollen är mindre, när du inte burar in dig i kan relationen fortsätta att kännas levande, liksom kärleken mellan dig och din partner.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

PS: Ibland kan det vara relevant att ta hand om sig själv i slutet av en relation, eller mellan relationer, för att göra det lättare att nästa gång välja en mer medveten relation. För dig finns min webbkurs Att leva igenom en skilsmässa.