Huttrande läser jag om värmebölja

Det blåser och jag drar huvtröjan tätare om mig.
Ändå går jag beslutsamt mot nakenstranden i Skanör.
Här ska det badas.
Jag lyckas så småningom ta ett dopp och torkar mig huttrande.
Som jag längtar efter sol och värme.


Sommaren 2000 for jag på tågluff med en väninna och våra döttrar. Vi var på jakt efter värmen. Vi hade frusit rätt mycket denna sommar, och såg fram emot att känna oss svettiga. Det var först i Alicante vi mötte värmen och det var så skönt att slippa känna sig småkall.

Nu har jag åkt land och rike runt sedan strax före midsommar och tror att mina svettepisoder begränsar sig till två – vilka båda skedde i midsommarhelgen i Luleå. Jag har gått på blåsiga stränder i både Danmark och Skåne och nu längtar jag efter att se en blå himmel med en strålande sol.

I går befann jag mig vid brygga 10 på Ribersborg. Ett molntäcke med några få glipor täckte himlen. Det fanns ett litet litet hopp om att molnen skulle skingra sig, precis som de gjorde dagen innan i Skanör, då jag åtminstone kunde se lite solblänk på vågorna när jag tog mig ut i vattnet, ensam längs hela stranden.

Jag klädde av mig naken, låg på filten och försökte låta bli att frysa. När en vän kom förbi lite senare gav jag upp och började klä mig. Så satt jag där det var tillåtet att vistas naken utomhus och var glad över att jag tagit med mig huvtröjan ner till badet.

Värme fick jag ändå, genom samtalet där vid brygga 10. Vi har ensamma nästan hela tiden, såg inte en kotte gå i vattnet, parkeringsplatsen gapade tom, på Limhamnsfältet bara någon enstaka person. Det är som att sommaren är på vänt och nu närmar sig tiden när jag behöver sätta mig vid skrivbordet och förtjäna mitt uppehälle. Lite bitterljuvt känns det, för jag njuter ju trots allt av att glida runt i tillvaron, även om jag får bära mer kläder och bada mindre än min längtan säger.

Kommer att tänka på en annan sommar, för några år sedan, då jag fortfarande bodde i Malmö. Då cyklade jag ofta till nakenbadet för att möta en oväntad känsla av gemenskap. Den kunde jag ju inte känna igår när platsen var öde.

På vägen hem går jag in i affären för att handla. Aftonbladet har en löpsedel som talar om värmebölja. Det är småkallt i lägenheten och så öppnar sig himlen. I verkligheten är det vått, vått, vått medan det lyser sol över kartan. Som jag längtar efter samhörighet där solen vinner en stund.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer