Sexualitet: Ja men bejaka kvinnan i dig! Säg yes till hela dig!

Möt Charlotte Cronquist när du vill leva livet fullt ut.

Länge, länge, länge var jag så rädd för kvinnor.
Det var bland kvinnor jag upplevde sveken, de kastade knivarna och orden som viskades bakom ryggarna.
Jag lärde mig den hårda vägen att jag inte kan lita på kvinnor.
För ett tiotal år sedan kände jag att det räckte. Jag behövde lära mig att älska kvinnor och lita på kvinnor.
Jag behövde sluta fred både med min inre kvinna och kvinnor jag mötte.
Så jag började gå på kvinnogrupper.
Nu kan jag känna mig trygg i kvinnors sällskap. Åtminstone för det mesta.

Jag tror inte att jag är unik på något sätt. 
Jag tror att kvinnor (flickor, tjejer) har upplevt svek från personer av samma kön. 
Jag tror att män (pojkar, killar) har upplevt svek från personer av samma kön.

Och jag tror att det är viktigt, nej jag tror att det är grundläggande,att läka de såren. För när jag känner misstro mot kvinnor, så misstror jag även det feminina i mig, som jag ser det. Om jag är rädd för eller föraktar andra kvinnor, hur ska jag då våga blomma som kvinna?

Länge gjorde jag det. 
Jag var en förklädd man. 
Jag lekte pojklekar. 
Jag tyckte tjejer ägnade sig åt fåniga lekar. 
Jag förstod mig inte på vad tjejer gjorde tillsammans. 

Så jag blev en som fick saker gjorda. 
Jag tog ut riktningen. 
Jag nådde mina mål. 

Men jag visste inte så mycket om relationskoder. 
Jag kände mig tryggare tillsammans med killar än med tjejer. 
Jag har genom åren haft rätt många killkompisar och killar som anförtrott sig åt mig. 
Från 15 års ålder och framåt levde jag mer eller mindre konstant i relationer ända till min första skilsmässa.

Visst finns det tjejkompisar i min historia. 
Men inte många. 
Jag hade en bästis i förskoleåldern. 
Det passerade några som nästan kunde klassas som bästisar under skoltiden. 
Men inte i egentlig mening. 
För jag visste inte hur man gjorde. 
Och när jag försökte så slutade det ofta med … knivarna... 

När jag blev utstött förstod jag sällan varför. 
Men jag kände hur det sved.

Det fortsatte som vuxen. 
Någon lockade mig att dela hemligheter, jag vågade lita på henne och så skrek hon ut dem på torget, triumferande, hånande och trodde att även jag skulle tycka att det var roligt. Jag slöt mig och bestämde mig för att aldrig lita på en kvinna. Aldrig.

Kände då och då genom åren en hunger efter kvinnors vänskap. 
Då och då stannade jag till hos någon. 
Men ofta var det någon som ville ha hela mig, som ville äta mig, som ville att jag skulle finnas bara för henne och när jag började uttrycka egna behov eller självständighet så försvann hon ut i periferin, ibland gled hon ut, ibland uppstod starka scener där jag blev anklagad för svek.

Men för tio år sedan var det alltså dags för mig att börja älska kvinnan i mig. 
Att våga vara feminin. 
Att välja kläder som inte var fyrkantiga . 
Att ha urringat. 
Att bli sedd av både män och kvinnor. 
Att känna en stolthet över den kvinnokropp jag fått.

Så under de år som gått sedan dess har jag sakta blivit vän med min inre kvinna och manifesterat henne utåt. Jag umgås allt mer med kvinnor. Jag vågar känna tillit. 
Och jag har upptäckt hur viktigt det ibland kan vara att ha kvinnorum. Just nu är jag deltagare i flera kvinnorum, där det går att vara 100% Charlotte.

(Och jag tror att det även är väldigt läkande för män med mansrum.)

Sedan några år har jag känt mig mogen att själv leda renodlade kvinnogrupper. Den här hösten arrangerar jag en rad yonikvällar, som alltså handlar om kvinnokönet, i små intima grupper. Till en av dem finns det ännu platser kvar. 29 november i centrala Stockholm. (Ta kontakt med mig innan du bokar din plats, så att du försäkrar dig om att det finns en kvar.)
När jag talar om att bejaka kvinnan i dig, att säga ja till hela dig, så är sexualiteten en vital och självklar del. Det är därför jag ordnar yonikvällar, för att vi i lugn och ro kan mötas just runt det som ofta uppfattas som det mest sårbara, vår sexualitet och våra kön.

Det finns en törst bland både kvinnor och män att bli mer intima, ibland uttrycks det som längtan efter en partner, eller en fungerande kärleksrelation. Min erfarenhet är att det som ofta blockerar detta är vilsenhet, låg självkänsla, rädsla och oförmågan att se skönheten i dig själv.

Jag vill bidra till en värld där du känner dig mer fri att vara du, där du glädjestrålande möter också kåtheten i dig, livslusten i dig, glädjen i dig... och det är ett av skälen till att jag både coachar och ordnar webbkurser... tillfällen för dig att vara du fullt ut, få ökad förståelse för dig själv och ta dig ur föreställningar om att inte duga...

Och så ett par erbjudanden som gäller alla, oavsett könstillhörighet:

ERBJUDANDEN

Köp tre coachingsessioner med mig i Stockholm.

Normalpriset är 1000 kr (inkl moms) för en timme - men köper du tre sessioner ger jag dig som bloggläsare ett paketpris på 2500 kr - ta kontakt med mig så ordnar jag tider för dig. (Kan delas upp på två betalningar 1000 före första tillfället och 1500 före andra tillfället).
Om du föredrar det kan vi naturligtvis också ta det via Skype.

Gå webbkursen Släpp skammen och få 50% rabatt på nästa webbkurs du går hos mig - ta kontakt med mig om det så ordnar jag rabatten. Läs mer om kursen här.



Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer