När ska du utforska din inre kåting?

Finns det delar av dig själv som du saknar modet att utforska?
Vem är din inre kunglighet, din inre gud, din inre vilding, din inre galning, din inre kåting? Hur skulle det kännas att leva ut något av det, under trygga former?

Ganska ofta tänker jag på vilken potential vi människor har och hur lite av den vi verkligen lever. Det kan finnas delar av en själv som är undertryckta eller outforskade. Orsakerna till det kan vara många – och en av dem tror jag är Jantelagen, viljan att passa in eller snarare rädslan att sticka ut.

Under senare år tror jag det generellt sätt har blivit åtminstone lite lättare att vara sig själv. Jantelagen (”du ska inte tro att du är någon”) präglar oss allt mindre. Det går att säga ”det här gjorde jag bra” utan att riskera onda ögat från omgivningen.

Men ändå är min upplevelse att det är ganska stora delar av oss själva vi döljer för andra och ibland till och med för oss själva. Vi kan tro att det är farligt att vara oss själva fullt ut, att vi riskerar att drivas ut ur flocken (eller bli hånade, förlöjligade, sparkade på) när vi visar upp till synes nya sidor hos oss själva.

Hur många gånger har inte människor under snabb utveckling eller i kris fått höra: ”Kan du inte vara som du var förut, jag känner inte igen dig längre”.

Omgivningen känner sig trygg med oss när vi är som vanligt.

Själv tycker jag det är spännande att utforska aspekter av mig själv som jag inte upptäckt tidigare eller inte velat kännas vid. Jag gör det i situationer där jag kan känna mig någorlunda trygg och inte behöver vara livrädd att få en kniv i ryggen eller ett förödande gapskratt. För det kan vara lite sårbart att till exempel leva ut den inre vildingen, den inre gudomliga aspekten eller den inre kåtingen.

Samtidigt kan det vara såå befriande och ge en känsla av att livet blir större och att det samtidigt finns mindre att vara rädd för. Det kan också hjälpa en att oroa sig mindre för vad andra ska tycka och långsamt bli tryggare med att vi alla har många fasetter, många delpersonligheter, många essentiella kvaliteter.

Hur är det att leva ut kåtingen? Att tillåta sig att vara riktigt riktigt kåt och vara synlig i det? Att möta blickar och känna sig lite slampig? Att känna hur skammen kring sexualiteten och rädslan kring att bli dömd bara rinner av en och ersätts av en känsla av att ... det går att vara en kåting i den här miljön, jag kan tillåta mig att njuta gränslöst, det är okej att göra det, jag behöver inte någons tillåtelse för att stå i min lust.

Då kan det ske ett intressant skifte inom en. Det är som att vända på ett mynt – från skam till lust. Själva rörelsen kan vara väldigt liten, det som sker i det yttre, kanske ser likadant ut för en yttre betraktare, men inuti en själv är det som att natt har vänts till dag... och allt detta sker i sinnet. Det är en så fundamental skillnad mellan att vara till exempel kåt eller vild och skämmas för det, jämfört med att vara kåt och vild och älska det. ”Javisst, jag är kåt, och jag älskar det”. Det där skiftet börjar liksom i huvudet, med att mindsetet ändras och så sker en kedjereaktion i kroppen och den blir mjukare, mer följsam, mer avslappnad och mer tillåtande. Vi kan verkligen vara oss själva! Det är möjligt!

Vilka aspekter av dig har du svårt att acceptera? Vilka låter du bli att leva ut? Vad skulle hända om du leker lite med de aspekterna? Släpper fram dem? Är nyfiken på dem?


Ett sätt att komma lite närmare dig själv är att träna på att vara i ögonblicket och känna det som är precis just nu. Uppleva din andning, din röst, dina rörelser – och tillåta dig av att njuta av allt det. Detta, att tillåta njutningskänslor i närvaro och med samtycke är en av de saker vi tränar på i helgkursen Lekfull tantra. Nästa tillfälle 21-22 april i Stockholm. Det finns några platser kvar. Enklast sättet att skaffa din plats är att swisha 2500 kr (inkl moms) till 1234 76 22 09 och ange din e-postadress och ”tantraaapril”


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer