Vad gör du när det värsta händer?
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen.”
Det är första meningen i August Strindbergs kända verk Hemsöborna.
Ungefär så kändes det att möta Gösta Tingström. En människa med så mycket energi, att det förmodligen hade räckt till fler. En Gösta, som med sin entusiasm, sin rikedom av idéer och infall, kunde sätta igång livsglädjen och fantasin hos dem han mötte.
När jag möttes av beskedet att Gösta hade dött, några år innan han skulle fylla sextio, kände jag mig skakad. Så ung. Så mitt i livet. Och han och Kristina som skulle gifta sig till sommaren. Det kändes så grymt och dödsbeskedet påverkade mig starkt, trots att jag bara var en del av periferin.
Vårt första mötet skedde på en skrivarretreat på Rhodos, där jag var skrivarcoach och han en av deltagarna. Han var en person som snabbt tog plats och som älskade att högt läsa orden han skrivit. Och han pratade om ROMANEN han skrev på med sådan förtjusning. Nästan som ett barn! Det var som att han rusade rätt in i mitt liv. Och vi kom att hålla kontakt.
Nu har det gått två år sedan Gösta fick en hjärnblödning och dog med sin fästmö Kristina Aspemos hand i sin. En vecka hade gått från att blödning skedde, tills läkarna kopplade honom från respiratorn och Kristina satt där och såg honom ta sina sista andetag.
Då föds den outsägliga sorgen i Kristina. Sorgen över att yrvädret, älskaren, lekkamraten, den blivande äkta maken, själsfränden och allt vad nu Gösta varit för Kristina, hade försvunnit och lämnat henne i avgrundsdjup sorg.
Jag minns hur jag befann mig i Indien och läste om hans hjärnblödning och död på Facebook. Hur detta påverkade hela min vistelse där. Hur Göstas hastiga frånfälle gjorde livet nu, med min sambo, så extra värdefullt. Gång på gång sa jag till mig själv att njuta av livet nu, ty jag vet inget om morgondagen.
Trots att jag träffade Gösta få gånger, kändes han som en nära vän. Jag gissar att han hade den effekten på fler. Jag hade också förmånen att träffa Kristina. Jag hade dem båda, i olika omgångar, på mitt lilla slott vid St Eriksplan, där de medverkade i 100%-podden.
Så jag berördes djupt av Göstas död. Som så många andra. Men för minst en person, det vill säga för Kristina Aspemo, innebar döden ett helt annat liv. Ett liv utan Gösta. Ett liv med saknad. Ett liv med djup sorg och många starka känslor. Ett liv som också innefattar mysteriet.
Nu har Kristina Aspemo skrivit boken om första året utan Gösta. ”När det värsta händer” heter den. Jag sträckläser. Jag rörs personligen av orden hon skriver, händelserna hon skildrar, varsamheten hon skildrar livet med. Det känns som att jag får komma nära både Gösta och Kristina - för genom hela boken talar hon till Gösta. Han är bokens du. Det bidrar också till min upplevelse, som att jag får bevittna något som är intimt och samtidigt skrivet med sådan integritet.
Jag har sett fram emot att läsa boken, för jag visste sedan länge att den skulle komma. För ungefär ett år sedan, när pandemin hade börjat skörda dödsoffer, frågade jag Kristina om hon skulle kunna vara mogen att föra ett poddsamtal om sorg. Det var hon inte. Men hon berättade om boken och att den skulle komma… och då… möjligen… skulle ett samtal kunna vara möjligt.
En av de saker som gör boken så stark för mig, är just detta med integriteten. Kristina Aspemo har förmågan att skriva hudnära och personligt, men låter det mest privata vara. En av de saker om berör mig oerhört starkt är hur stark sorg kan vara och hur mycket ovarsamma oförsiktiga ord kan såra. Och jag tänker att denna bok är viktig för de allra flesta. Inte minst för den som befinner sig nära en person i djup sorg.
På bokens omslag finns en blomsterställning till en maskros… och några strån är på väg bort. Jag ser för mig hur jag blåser på blomställningen och hur fröna blåser iväg. Och kanske det är bland det viktigaste med den här boken. Låt den spridas till många. Den går att läsa som en kärleksskildring, en sorgeskildring, en skildring om det magiska och mystiska i tillvaron. Det går att läsa den som något som visar att verkligheten är större än vi vanligtvis tror och den går att läsa med hoppfullhet. Det är möjligt att leva, även när det värsta händer.
Här kan du lyssna på mitt poddsamtal med Gösta.
Här kan du lyssna på mitt poddsamtal med Kristina.
Och du - läs boken, ta in den och lägg märke till vem den gör dig till. För mig känns det just nu som att boken hjälpt mig att komma i kontakt med mer av bråddjupen inom mig och att det känns bra, rent av tryggt.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
