Låter du andra bestämma över ditt liv?
Men vad ska barnen säga om jag berättar att jag är förälskad? Vad ska andra tänka om jag väljer att skilja mig? Vad ska andra tycka om jag säger att jag ska sluta färga håret, byta jobb, gå i pension, inte fira jul…
Hur vanligt är det att du i praktiken låter andra styra ditt liv? Och är det inte hög tid att själv sitta vid ratten nu, och vara mindre ängslig över vad andra tycker om dina val?
”Vad vill jag lära mina barn om relationer”? ”Vad vill jag lära dem om att följa sin inre röst, sina drömmar, sin längtan?”
Det finns en fras som jag ofta återkommer till: ”Vad andra tänker om mig, har jag inte med att göra.” Den är lätt att säga, men svårare att leva efter. Ändå är det en väg till ett friare, vildare, roligare liv, ett liv mer på dina villkor, där du bry dig mindre, eller inte alls, om vad andra tycker.
Jag minns när jag var på väg att skilja mig från barnens pappa. Jag våndades mycket länge. I år. Jag hade lovat mig själv att stanna i äktenskapet till varje pris. Men insåg allt mer att priset var för högt. Det fanns en längtan i mig, som inte blev stillad genom äktenskapet. En av de saker som jag längtade mer efter var ett fungerande sexliv. Även om jag inte försökte låtsas om det - och istället fokuserade på AB Familj - så avslöjades jag i mina drömmar. För min drömvärld var fylld av läckra män som jag älskade med.
Ett av skälen till att det var så svårt för mig att skiljas var: ”Men vad ska andra tycka, tänka och säga?”. Jag visste att vi sågs som en fantastisk familj och medan andra äktenskap kraschade stod vi kvar. Det var som att jag inte riktigt ville krossa omgivningens illusioner.
Tiden före skilsmässan rådfrågade jag väninnor. Det surrade av frågor i mitt huvud: Hur vet jag om jag ska skilja mig eller inte? Och kan jag skilja mig? Hur kommer det då att gå för barnen, för ex-mannen och för mig själv? Skulle jag stå ut med att bli identifierad som frånskild? Vad skulle familjen säga?
Efter ett tag lade jag märke till att svaren jag fick från väninnorna, speglade dem själva, snarare än var råd till mig. Jag kunde se hur de som skilt sig, sa ”skilj dig”. De som stod ut i kämpiga relationer, uppmuntrade mig till att stå ut och fortsätta äktenskapet.
Vid den här tiden i livet var jag troligen djupt deprimerad. Till slut insåg jag att jag var tvungen att fatta ett beslut som var grundat i mig själv. En av de funderingar som hjälpte mig på vägen var denna: ”Vad vill jag lära mina barn om relationer”? ”Vad vill jag lära dem om att följa sin inre röst, sina drömmar, sin längtan?” Vill jag att de anpassar sig till vad de tror eller vet är omgivningens förväntningar, eller vill jag att mina barn ska ha friheten att flyga vart de vill, göra egna val?
Du förstår vad jag till slut landade i.
Till saken hör att jag mött bleka hopsjunkna kvinnor som i mogen ålder sade: ”Jag stannade i äktenskapet för barnens skull” Och jag har också hört föräldrar säga samma sak till sina barn: ”Vi stannade för er skull.”
Det kan man kalla en förgiftad pil. Varför ska vi lära barnen att svika sig själva, att inte följa sina drömmar, att göra livsval utifrån omgivningens förväntningar? Och ännu värre, att på detta sätt skuldbelägga barnen, genom att lägga ansvaret på att stanna kvar i ett olyckligt äktenskap på den.
Till slut gick jag och visade barnen att den möjligheten fanns. Jag visade att frihet och egna val är möjliga.
Var det värt priset, kanske du undrar? Ja, det var det verkligen. Verkligen!
När jag stod där själv på egna ben efter ett relativt långt äktenskap kände jag mig väldigt skakig. Jag visste inget om framtiden. Jag visste inte hur omgivningen skulle reagera. Det blev som att starta ett annat liv, med andra förutsättningar. Och visst var det svårt att navigera i det nya landskapet. Men jag lärde mig. Och ganska snabbt insåg jag att det fanns vänner och bekanta som stannade kvar. Och det fanns de som försvann ur mitt liv. Det är frihetens pris.
När allt det här är sagt undrar jag hur viktig andras syn på dig är? (Hur kan du med säkerhet veta vad de tycker, tänker, säger om dig?)
Och hur viktig är din egen syn på dig? När fattar du beslut som grundar sig i vad du behöver och längtar efter?
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer