charlotterudenstam

Let's be Frank

Frank står på scenen, bara ett steg ifrån mig. Han står där och stinker svett och ångest och dövar den med sprit och tabletter. Ändå står ...



Frank står på scenen, bara ett steg ifrån mig.
Han står där och stinker svett och ångest och dövar den med sprit och tabletter.
Ändå står han fortfarande upp. Det är något grandiost med Frank, mitt i all tragiken.

Det duggregnar i Malmö, ett regn som viskar att vi bör hålla hos inomhus, så vi cirklar i närheten av Hipp med bilen för att leta efter en plats att ställa den på. Så kör vi ner den i ett ganska tomt parkeringsgarage och går bakvägen upp till Kalendegatan.
Det är kö utanför Hipp och vi tar de sex trapporna upp till Studion, som brukar fungera som replokal på Malmö Stadsteater.

Vi är här för att vi vill se vår vän Göran Dyrssen, i monologen han skrivit och regisserat själv, med inspiration från några amerikanska grottmän, som Raymond Carver, Charles Bukowski och Tom Waits.

Jag läste Bukowski i en annan tid, för så där trettio år sedan. Jag läste och äcklades av Faktotum och En snuskgubbes anteckningar. Jag läste och äcklades men slutförde ändå läsningen. Bukowski var på något sätt kult då, varför minns jag inte riktigt.

Mina minnesbilder är vaga, men det var något med skitigheten, stämningen och män som inte riktigt klarar att leva sina liv. Som lever i en spillra av något som hade kunnat bli något, där skitiga kalsonger bara är ett utslag för dekadens och en känsla av uppgivenhet.
Så är det hostningarna, för att inte säga rosslingarna av alltför många cigg och de rödkantade ögonen som är en följd av att sitta på sjaskiga barer och dricka billig öl och bourbon. Kanske Bukowskis alter ego också tog till starkare droger, minns inte riktigt.

Men det var som att de där männen hade lämnat kvinnor, barn, familj, ja nästan identitet bakom sig och det som fanns kvar var flaskan, cigarretten och självömkan. Och någonstans ändå något slags livsgnista. Som en ficklampa i mörkret.

Och det är just så Göran Dyrssen, jag menar Frank, äntrar scenen. Vi ser fladdret från ficklampan och en trött, lite halvpackad, halvgammal man som kommer in i sitt lilla råtthål och som småningom famlar sig fram till proppskåpet.

Bland flaskor, pizzakartonger, tomma ölburkar, Jack Danielsflaskor, skitiga kläder utspridda på golvet befinner sig spillran Frank. Och han berättar för oss. Han står så nära oss att vi nästan får huka oss för ölen som sprutar lite ur burken. 

På bordet ligger en massa attribut, kanske det som hade kunnat vara Frank, eller den han tror att han fortfande är. Där ligger solgalsögonen i högar, intill ligger gitarren, vi ser de patetiska julklapparna han fått från den familj han har supit och ljugit och bränt sig bort ifrån.

Under en dryg timme håller Frank ett slags försvarstal över sitt liv, över det som hänt den senaste tiden, om nedförsbacken. Där vi ser patetiken, men som Frank inte riktigt vill erkänna för sig själv. Han är öppen med sig själv, han är frank, men bakom orden finns så mycket annat. Vi anar sorgen djupt där inne i Frank, en sorg över ett förrött liv, en sorg över sveken, hans svek mot andra, andras svek mot honom, sorg och kanske ilska som han döljer, till och med för sig själv.
Ur föreställningen:

”Förbannade hundskrälle! Hon är inte klok!” Det var så jag såg på saken. Lömsk var hon till på köpet. Så fort dörren stod på glänt och alla var ute ur huset brukade hon lirka upp nätdörren, smyga in i vardagsrummet och kissa på mattan. Hon hade redan åstadkommit minst ett halvdussin kartliknande fläckar. Men hennes favoritställe var tvättstugan där hon brukade böka bland smutskläderna, och vid det här laget var alla kalsonger och trosor söndertuggade i skrevet eller baken. Dessutom hade hon tuggat sönder antennkablarna vid ytterväggen, och en gång när jag kom inkörande på gården fick jag se henne ligga där med en av mina loafers i munnen. Hon är galen, sa jag. Och snart blir jag galen jag med. Jag har inte råd med det här. Det satans kräket, endera dagen slår jag ihjäl henne!

Vad skulle hända om Frank verkligen blev frank? Vem skulle vi möta då? Vem skulle Frank möta då?
Föreställningen öppnar för många tankar och möjligheter.
Tack Göran! Tack Frank!

Det är några föreställningar kvar. Gå och se den. Möt Frank!
Själva fick vi också påminnelser av livet. När vi vandrat ner för trapporna, ut i det malmöitiska duggregnet och kommit in på Djäknegatan så var dörren låst till parkeringshuset. Vad vi inte hade lagt märke till var att det inte var kvällsöppet. Så vi tog bussen hem till Reginavägen. 35 som går sällan vid åttatiden på kvällen kom precis när vi behövde den. Tack bussen! Tack livet!

Related

Tom Waits 5323112233457307883

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Tack! Så glad jag blir. Du ser ju allt och sätter ord på det. Allt det jag velat peka på. Skönt när man ser och hör. Det gör mig väldigt glad och varm. Och fantatiskt att jag uppenbarligen kan lita på min intuition. Det där som självföraktet och rädslan först sätter klorna i, det mest sårbara.
    Härom kvällen var ett gäng från Hemlösas Förening - tror jag de heter - och kollade. Flera som kände sig skakade av att se sig själva i Frank. "Det där är ju jag!" Dessutom överraskade av att teater kan träffa på ett sådant vis. Då har jag ju verkligen uträttat något.
    Dessutom har jag ( åff de reckord so to spik) gått i klinsch med min egen mamma som föraktar svett, skägg, svordomar, muskler, motorcyklar, buller, galna knull och vitlök.
    Kram från Pathik

    SvaraRadera
  2. Fint sammanfattat av en människa med ögon som ser.
    Det har varit häftigt att se Frank komma till, från fantasi till verklig föreställning här på hemmaplan.
    Jag gillar min man!
    Kramar,
    Poonam

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item