Till alla älskande!

Får mitt hjärta att banka!

I dag är det Alla hjärtans dag <3

Och du kan välja att se det som ett kommersiellt jippo… eller så kan du vara lite extra mycket kärlek just idag.

Och jag tänker extra på mina nära och kära i dag! Och alldeles särskilt på min älskade Alexander!

Vi kom hem från Thailand i går eftermiddag. Och jag inser att min kropp inte riktigt har ställt om sig än. För jag vaknade vid fyra i morse och sedan gick det bara inte att somna om.

Så jag gick upp vid femtiden och mediterade i stearinljusets sken. Skönt att vara hemma, även om det är väldigt temperaturskillnad.

Och då sa min inre röst att dagens blogginlägg skulle handla om Alla hjärtans dag och om att visa kärlek.

Ständigt blir jag påmind om att det är lättare sagt om gjort. Runt mig finns människor som befinner sig i olika former av kärlekskriser… antagligen finns det där för att de ska lära sig något… och för att växa. Men mitt i krisen är det ju jobbigt och inte särskilt konstruktivt att komma med sådana ”påhopp”. Då är min roll att i första hand lyssna, visa den krisande att jag finns där.

Det som jag tror kan befrämja harmoni är att jag är trogen mig själv, eller uttryckt på ett annat sätt: Att jag är i mig själv. När jag inte hela tiden är ute ”hos den andre” för att känna in vad hon eller han vill eller behöver, eller förväntar sig eller känner eller tänker… så blir det lättare att känna harmoni och kärlek. När jag lämnar mig själv och är för mycket med Alexanders behov så brukar det inte bli så bra, åtminstone inte på lite sikt. Men när jag möter honom som mig själv och ger det jag vill ge, när jag går så nära jag vill, när jag också ser till mina behov och önskningar, då går det bättre.

Så ett tips för dagen är: Ge av den kärlek du faktiskt har till andra. Och försöker inte ge vad de förväntar sig (och som egentligen inte kommer från dig).

En av de sista kvällarna satt Alexander och jag på en restaurang på Kata Beach. Jag tittade på honom och det gick en stöt genom mig. Numera behöver jag inte ens säga till honom att den där kärleksstöten går igenom mig, för jag signalerar det säkert på en massa sätt. Det är en påminnelse om förälskelsetiden och varja gång jag känner den så vet jag att jag verkligen väljer Alexander igen och igen utifrån mitt hjärta, utifrån mitt väsen. Det är som att mitt inre knackaar på mitt hjärta för att jag mitt bland alla vardagsbestyr och vardagslevandet ska komma ihåg den stora kärlek jag känner för honom.

Så snart blir det nog en Valentinpuss. Slösa med dem i dag!

Namaste!