charlotterudenstam

Fokusera fel saker

I går lämnade jag in en tryckfärdig pdf till tryckeriet. Om ett par veckor har jag andra upplagan av Ingen skam i kroppen i handen. Jag b...




I går lämnade jag in en tryckfärdig pdf till tryckeriet.
Om ett par veckor har jag andra upplagan av Ingen skam i kroppen i handen.
Jag borde jubla.
Men så är det annat jag borde ha gjort som jag inte har gjort och det lägger sordin på stämningen. Hur kan det komma sig att något som är tråkigt kan göra det roliga mindre roligt?

När jag coachar människor brukar jag lägga märke till hur de väldigt snabbt hanterar det som går bra, som känns bra, som är bra, för att väldigt snabbt glida över på eländet.
Jag brukar säga: Stopp! Stanna kvar lite mer i det som är bra. Beskriv det som är bra. Känn det som är bra. Titta närmare på det som känns bra.

Det är som att det finns något, ibland kallas det Jante och ibland den inre domaren och andra gånger något helt annat, som missunnar oss att må bra. Som vill att vi ska lägga tid och energi på våra tillkortakommanden.

Och så himla jobbigt det blir när jag upptäcker att jag då och då gör precis det som jag ber mina klienter att låta bli. Men det är kanske så det är. Det är lättare att se grandet i grannens öga än bjälken i sitt eget?

Det som brukar få mig att tappa energi är att jag skjuter upp saker som eventuellt (EVENTUELLT!) skulle kunna innebära något obehagligt. Det oerhört fåniga i kråksången är att jag inte vet om det jag skjuter upp kommer att bli obehagligt, det är bara rädslan för ett eventuellt obehag som hindrar mig. Ofta är det så att chansen är att det jag skjuter upp visar sig inte alls vara obehagligt, det kan till och med vara tvärtom.

Jag talade med en kollega häromdagen. Hon har skickat en del mejl till mej under senare tid. Jag har svarat på mejlen, men sagt: Vi behöver tala om det här på telefon. Och det handlade om något som skulle vara positivt för oss både. Jag ringer. Hon svarar inte. Jag talar in meddelanden. Hon ringer inte. Jag ringer igen. Och så håller det på ett tag.

När hon äntligen ringer, så där två veckor senare säger hon att hon har lite telefonfobi och måste ladda ordentligt för att ringa. Det var vad jag minst av allt hade väntat mig av just henne – en sådan där både kaxig och grundad typ.
Och själv kan jag ha en slags fobi kring vissa mejl. Jag har massor av inkorgar i min mejl och så kan jag se att i just den inkorgen så ligger det ett troligen viktigt mejl och väntar på mig. Jag föreställer mig att det skulle kunna innehålla ett obehagligt besked och så ignorerar jag det helt enkelt.

Det händer mig inte så ofta och det vanligaste är att jag svarar på mejl blixtsnabbt. Men så blir det då några enstaka som liksom blir pestsmittade och det ju längre tiden går, desto svårare blir det att öppna dem. Och i nästan samtliga fall har det visat sig att min oro var obefogad.

Men ibland är det som att jag är lite extra hudlös och då kan det vara jobbigt att möta den minsta grad av negativitet.

Det jobbiga är ju att de där mejlen får fruktansvärt stora proportioner. Det är som att tänken på dem tränger ut allt annat. Och ju längre jag väntar, desto pinsammare att jag inte öppnat och besvarat dem.

Och jag vet ju att detta går att avhjälpa på två sekunder. Och skulle jag kolla mejlet, så skulle jag kunna glädja mig så mycket mer åt annat… som att snart få andra upplagan av min bok i handen.

Shit! Snart får jag öppna det där dumma mejlet.


Related

skjuta upp 8000464504391152694

Skicka en kommentar Default Comments

  1. jag har också telefonfobi. jag kan inte prata i telefon, "samtalen" brukar gå ut på att jag sitter tyst. Jag ringer bara när man ska bestämma plats och tidpunkt för något.

    SvaraRadera
  2. Jag kan ha lite telefonfobi, om jag är väldigt ur form, men inte så ofta annars. Fast säljsamtal på telefon är jobbigt...
    Och jag har kollat det där mejlet nu. Det var absolut inget farligt, snarare tvärtom, jag fick ett uppdrag. Och allt detta inre drama! som jag dessutom skäms en del för. Så en del skam har jag allt kvar i kroppen. Och det är okej.

    SvaraRadera
  3. Förresten, jag kan också tala hur länge som helst i telefon, coacha, som jag gjorde med Albert (se hans Samtal med mamma). Så i grunden är jag ju himla kommunikativ. Men det är fläckar på mitt solsken. Eller så.

    SvaraRadera
  4. Micke Darmell28 mars 2011 09:53

    Intressant detta med ex mail hantering. Det finns en forskare som heter Linda Stone. (lindastone.net) Hon har myntat ett ord, mailapnea. Apnea som betyder andnöd. Hon har gjort studier som visar att när vi öppnar inkorgen så får vi samma beteende som när vi var på flykt på savannen för 50 000 år sedan. Dvs vi drar upp andningen högt upp i bröstet, ja en del håller t.o.m. andan, tills vi skrollat ner och sett alla mailen innan vi andas ut. :-)

    Det som blir skrämmande med detta är ju att många är uppkopplade 24/7 numer och får aldrig vila. Tomas Danielsson, stressdoktorn, kallar smartphones för "Tigern" (som vi mötte på savannen). Vi är alltså ständigt på flykt idag.......

    Jag brukar berätta om detta i in föreläsning om möteskultur. Förra veckan hade jag en utb då berättade en manlig deltagare att han hade hört mig säga detta, men han hade inte trott mig. Efter ett tag fick han lite förhöjt blodtryck. Han köpte då en egen blodtrycksmätare och tog den till jobbet för han ville börja med att ta det innan han började arbeta och innan han gick hem.
    En dag kom han att tanka på min föreläsning. Han tog som vanligt blodtrycket innan han började arbeta. Därefter öppnade han mailen. Han berättade att han inte kände sig stressad, han hade inga "obehagliga eller tråkiga" mail. Därefter tog han blodtrycket igen. Han hade då fått en förhöjning. Dvs blodtrycket stiger när han öppnar mailen.

    Till saken hör att denna man inte känns som en stressad man, utan snarare tillhör den "coola" sorten.....

    Kan kanske vara bra att tänka på att dra några djupa andningar innan vi öppnar vår inkorg?
    Och att vi inte spar dem utan öppnar dem regelbundet så att vi inte sparar på oss för länge. Sedan är det ju beroende på vad vi har för arbete. 1-3 gånger per dag räcker oftast i de flesta arbeten. Bra är att ha en regelbunden tid för detta arbete.

    Tack för en mycket trevlig blogg!
    Micke Darmell

    SvaraRadera
  5. Så himla intressant, Micke! Och skönt att jag inte är ensam... Jag får titta lite på Linda Stone.
    Och nu har jag gjort upp med Alexander om att säga till om jag oroar mig för något mejl, så han uppmuntrar mig att titta, innan jag hinner möta så många tigrar.
    Ha det gott!
    Charlotte

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item