Mamma 75 år.

Mamma och jag.

Min mamma är underbar.

Hon är vild och vacker, har ett bullrande skratt, ett stort hjärta och är en riktig häxsjäl.

Nu har hon överlevt sina föräldrar med hästlängder och blommar fortfarande för fullt.

Jag är kanske tio år gammal. Det är söndag morgon. Mamma ligger i dubbelsängen och läser en bok. Hon ropar på mig och min bror. Hennes ögon är våta av skrattårar och hon säger till oss att sätta oss hos henne i sängen. Hon frustar av skratt och hon säger: Hör här! Och så börjar hon läsa ur en bok och skrattar så mycket att det är svårt att höra vad hon säger. Tårarna sprutar och ibland skrattar vi med för att det är så underbart att höra mamma skratta.

Men själva boken fattar vi inte så mycket av. Och det spelar inte så stor roll. Det viktiga är att mamma vill ta in oss i sitt lyckorum. Det är så underbart att se hennes glädjetårar och hur rösten faller ihop av skratt och höra henne kommentera också med ord hur otroligt roligt detta är.

För min inre blick kan jag vandra runt i det hem jag växte upp i. Överallt ser jag exempel på mammas omsorger. Vårt hem är personligt och mammas konstnärlighet syns exempelvis i hennes batiktryck som hänger på väggarna eller hennes sätt att arrangera rummen så det skapar harmoni. Det är som att mammas ande svävar runt i alla rummen på nedre botten. Hennes kärlek smyger sig in både i minsta detalj och i helheten. Ljuset strömmar in genom fönstren och det känns som att jag skulle kunna dansa i de här rummen för evigt.

Och det är hon som skapade detta. Då hade hon stora utrymmen att fylla. Nu lever hon mer kompakt och också där finns det en mening bakom minsta detalj. Genom att långsamt vandra runt i hennes hem får den nyfikne en massa pusselbitar till hennes liv. Och frågar jag, får jag alltid en historia kring just den saken, oavsett om det är en sten hon hittat i naturen, något hon har virkat eller ett konstverk hon och hennes man har köpt tillsammans.

Omsorgen om detaljerna finns verkligen där.

Och när jag kommer och hälsar på sitter jag gärna vid köksbordet. Maten är alltid ordnad på bästa mamma-sätt, hon vet precis vad jag tycker om och att jag vill ha mjölk och inte grädde i kaffet. Senaste fick de andra tårta till efterrätt och jag fick ost, eftersom hon vet att jag inte är en söt typ.

Min mamma är bra på att finnas till för andra. Under mina tonår flockades ungdomar hemma hos oss för att tala om djupa saker med mamma… de spenderade fritid med sin egen lärare. Wow, liksom. Hon lyssnar gärna på mina tirader om livet och har konsekvent stöttat mig när jag valt att börja utforska mig själv och följer min inre resa på lite avstånd.

Och nu fyller hon 75 år, just på långfredagen. Hon är i Skåne, som alltid på påsken, för då kommer de ner för att titta på konst på Österlen. Och jag hoppas att jag kommer att få rå om henne en liten stund. För jag älskar min mamma! Tack för att du finns.

.