Motståndets mekanik.

Har tänkt på det där med motstånd och att det kan vara så olika saker:

Ibland ett motstånd mot saker jag verkligen inte ska göra och ibland ett motstånd från latmasken eller den inom mig som inte unnar mig att må bra.

Och ibland är det svårt för mig att avgöra skillnaden.

Telefonen ringer första gången 05.49. Det är en påminnelse om att jag om en liten stund ska gå in i mitt gröna meditationsrum och göra min dagliga meditation.

Jag vet nu att jag kan snooza, stänga av larmet eller vänta på nästa omgång som startar vid 06.30.

De allra flesta morgnar går jag faktiskt upp före sju och gör min morgonritual. Även när jag känner motstånd mot att göra det. Men så kommer enstaka dagar då jag helt enkelt låter bli. Eller snarare, som jag låter bli att ta de 30-45 minuter min morgonritual medför. Det är morgnar (inte så många, tack och lov) då jag intalar mig att det finns annat som är viktigare att göra i arla morgonväkten. Så jag gör något annat.

Och när jag gör det där andra, som latmasken i mig klarar av, så surrar det i bakhuvudet om just detta underlåtande av att göra det som är bra för mig. Alltså jag blir påmind och ”bestraffad” för att jag smiter och det kommer omedelbart.

Ibland händer det då att jag faktiskt avbryter det där jag gör när jag smiter från min rutin och går in i meditationsrummet… och hela jag slappnar av. Jag har besegrat motståndet och väljer att göra det som är bra för mig.

Det är alltså väldigt bra för mig att hålla på den här dagliga rutinen. Det är bra för mig att säga välkommen till min kropp och min ande. Det är bra för mig att vaken lägga märke till min andning. Och det är mindre bra för mig att låta bli.

Ibland känns det som att latmasken är en av mina värsta fiender. Den har fått mig att låta bli att göra en hel del saker som skulle ha varit bra för mig. Numera har dock latmasken blivit allt latare… och ”jag” bestämmer allt oftare och väljer då det som är bra för mig ur många perspektiv.

Men så finns det ett annat motstånd. Det sunda motståndet. Det som säger: ”Detta ska du inte göra Charlotte och är det så att du ska göra det, så ska du absolut inte göra det nu.” Alltså där något inom mig påminner mig om mina egna inre gränser och där motståndet så att säga tjänar mig.

Ibland kan jag inte kategorisera motståndet. Är det latmasken som är framme nu? Eller är det den inre rösten som tjänar mig? Jag finner mig i att inte ha alla svaren och undersöker detta gränsland med nyfikenhet.

Vem styr ditt liv? Vad har du för nytta av motståndet? Och när tjänar det dig att gå igenom motståndet och bara göra det? Just do it!