Utdrag ur boken Ingen skam i kroppen: En sann historia

Den här texten ”kom” till mig i början av 2000-talet . Det var då jag insåg att jag genom livet varit en felfinnare när det gällde min egen kropp. Plötsligt hade något hänt. Nu kunde jag se något annat. Är du vän med din kropp idag?


Det var en gång en flicka som stod framför spegeln och betraktade sin kropp. Hon såg bara en massa fel, det var som om spegeln förvrängde hennes drag. 
Hon såg en skarpskuren näsa, hon såg ett generande överbett, hon såg ögon som var blågrå och intetsägande, hon såg bleka vinterkinder, hon såg ett ostyrigt hår som inte la sig som hon ville. 
Hon tittade kritiskt på sin kropp, såg de försiktigt indragna bröstvårtorna och tänkte att detta ska hon inte visa för någon. 
Hela livet skulle hon skyla sig. 
Hon såg sin lite putiga tonårsmage. Hon såg konturen av sitt kön och mindes att någon tittat på hennes byxor just där och konstaterat att hon hade en ”bullfitta”. 
Hon tittade på sina knöliga knän och sina gräsligt stora fötter.Inget såg hon som hon kunde känna sig riktigt nöjd med.
Det var en gång en vuxen kvinna som stod framför spegeln och betraktade sin kropp. Hon såg en kvinna som hon egentligen aldrig betraktat förut. Det var som om spegeln ropade på henne att se och erkänna kvinnan framför sig.
Det var som om spegeln ropade: Detta är du, acceptera dig, du är vacker, vad än tonårsflickan i dig viskar.
Hon såg en rak näsa, hon såg ett par gråblå ögon och en intensiv, intresserad kärleksfylld blick och innanför blicken anade hon ett djup, en glimt som talade om att i hennes inre ryms mycket vackert som bara den som vågar möta hennes blick skulle se.
Hon svepte med blicken över sin kropp. 
Det syntes att den varit med ett tag. 
Brösten klarade inte längre penntricket, men de hade en skön rundning. 
Bröstvårtorna var inte längre inåtvända och var fortfarande mjuka trots tre års ammande. Hon funderade över varför hon alltid avundats kvinnor med stora bröstvårtor. 
Det var som om hon bara kunde se felen hos sig själv tidigare och inte vågade se sin egen skönhet.
Hon tittade på sin buske, ställde sig i profil och mindes bullfittan och visst såg hon att den välvde sig till en liten kulle – men en så mjuk kulle.
Sedan ställde hon sig upp framför spegeln igen och betraktade hela sin kropp. Den där långa kroppen som hon skämts så för i tonåren.
Nu såg hon en välproportionerad kvinna, med långa ben, lite slappt hull här och var, men så levande. En kropp att känna sig stolt över och att våga vara i.
Hon upptäckte att spegeln förvandlats från fiende till vän.


Den här texten inleder boken "Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft."