Var går gränsen?

Är det tillåtet att ordna en tantrakurs? Vad händer om deltagarna har sex med varandra? Vad händer om kursledaren har sex med en deltagare? Var går gränsen för prostitution eller koppleri? När riskerar kursledare eller kursdeltagare att begå lagbrott?
De här frågorna ställer sig Calle Rehbinder i sin Tantrablogg. Han är förundrad (förbannad?) över alla möjliga lagar som reglerar sexualitet världen runt (till exempel att det i vissa amerikanska delstater är förbjudet med oralsex) och ger många exempel och tankeväckande frågor.
Jag har många gånger frågat mig vad den här laddningen kring sexualitet kommer ifrån. De allra flesta människor är frukten av ett sexuellt möte mellan en kvinna och en man. Utan sex funnes inte mänskligheten. Ändå gör vi det till något suspekt, något skambelagt, något som är tabu att tala om.
Hur kommer det sig till exempel att det är helt okej att i teve visa bestialiska mord och våldsbrott, medan det inte är okej att visa människor som älskar med varandra? Tittar man lite närmare på det vore det ju vettigare och rimligare att visa kärleksakten i teve än mordakten. Varför säger samhället och dess uttolkare ja till rädsla och nej till kärlek? För det blir ju en konsekvens som jag ser det.
Och vad är det för farligt med nakna kroppar?
Du har en kropp, jag har en kropp. Och?