Jag är en jonglör
(Sydsvenskan har gjort en webbtevegrej om eventet.) Jag är en jonglör . Jag är egen företagare som håller många bollar i luften. Just nu ha...
https://lustochliv.blogspot.com/2009/11/jag-ar-en-jonglor.html
(Sydsvenskan har gjort en webbtevegrej om eventet.)
Jag är en jonglör. Jag är egen företagare som håller många bollar i luften. Just nu har jag inte riktigt koll på hur många de är. Jag ägnar också tid åt att kasta smörgås. Du vet, leken där man står vid stranden och kastar en ganska platt sten för att den ska klyva vattenytan så många gånger som möjligt. Och kring varje ställe bildas det ringar på vattnet. En annan metafor är att jag sår mycket. Jag berättar så ofta jag får - eller tar - möjligheten om det jag brinner för. Om min passion. Och passion var också ett av ledorden i går. Då och då skördar jag. Och jag laddar upp för stora lustfyllda skördar!
Jag känner verkligen hur jag brinner för att sprida lust till människor. Du är värd mer lust i livet, hur mycket lust du än har just nu. Fredrik Ekelund skrev en gång en (bra) bok som hette "Gör mig levande igen". Nu menar jag att det är vars och ens eget ansvar att bli mer levande. Det är inget som någon annan kan eller ska göra. Däremot vill jag öppna rum och möjligheter för dig som vill känna dig mer levande. Att leva ut sin lust eller passion - på vilket sätt det vara månde, är ett bra sätt att bli mer levande. Jag blir helt hög av att se levande människor, att se människor som är, att se närvarande människor. För att vara det, för att vara sig själv fullt ut, krävs det ofta mod - det tredje ledordet för gårdagens evenemang. Egentligen skulle det inte behövas mod för något så till synes enkelt som att vara sig själv. Men verkligheten är inte alltid så enkel. Många av oss har fått höra att vi är för mycket, har mött rynkade ögonbryn, har mött Janteord eller mötts av härskartekniker när vi kommit sprudlande med vår passion, när vi visat vår jonglörskonst och då är det lätt att - åtminstone tillfälligt - tappa modet en stund.
Ibland kan jag ha fördomar mot event eller program som vänder sig specifikt till kvinnor. Jag har varit med i sammanhang där kvinnor talat företagande och visar upp målade porslinskoppar eller flätade korgar och där har jag inte känt mig hemma. För mig är kvinnor som företagande något helt annat än hemmafruar som vill ha något för händerna. I min värld har kvinnor och män samma potential. Men ännu är det så - som det sades i går - att kvinnor fortfarande är en klar minoritet när det gäller både företagande och nyföretagande och att kvinnor ofta har mindre verksamheter.
Just nu är jag med på sluttampen i ett program som riktar sig till kvinnor. Det kallas Utvecklingsforum för kvinnliga företagare och det är Malmö Nyföretagarcentrum (MNC) som arrangerar med stöd av Tillväxtverket. När jag läste det planerade innehållet lyfte jag genast luren och anmälde mitt intresse. Innehållet kändes helt rätt för mig, priset var subventionerat och i det läget var det ju guld att jag som kvinna fick den här möjligheten.
Jag gick dit med hela mig.
Jag bestämde mig för att ska jag gå det här programmet så ska jag visa min passion, visa vad jag brinner för.
Deltagandet i programmet hjälpte mig att äntligen komma loss och trycka upp min hjärtebok, min passionsbok, min lustbok Ingen skam i kroppen, frigör din sexuella kraft. Och på den adnra eller tredje sammankomsten kunde jag stolt visa upp den. Då var vi fortfarande nya för varandra. Vi hade inte hunnit bli en grupp. Så det var ett stort steg för mig att visa boken och stolt tala om den. Att stå där och säga: Jag har skrivit en bok om liv, lust och sexualitet. Nu, flera månader senare, har vi blivit en grupp. Vi delar med oss av våra framgångar, vi blottar får sårbarhet, vi coachar varandra, vi börjar tänka framåt, vill fortsätta träffas även efter programmets slut. Vi betyder något för varandra och tillsammans blir vi modigare, mer passionerade, vi jonglerar bättre och blir mer framgångsrika som företagare. Wow, liksom!
Nu har jag också en underbar mentor som jag har skaffat själv, kvinna, entreprenör och säljare. Allt det som jag behöver för att bli en ännu mer modig och passionerad jonglör.
Med hjälp av detta - utvecklingsprogrammet, min mentor, vår coach Philip Diab och kvinnorna i gruppen känner jag hur jag känner att jag inte bara är jonglör utan att jag också vågar mig ut på linan då och då. Jag vågar ses i min passion.
Så i går på Rådhuset fanns jag där tillsammans med ungefär 3oo andra personer (75 procent kvinnor) för att inspireras kring kvinnlig entreprenörskap. Vi satt under kristallkronorna och lyssnade till kvinnor som är ambassadörer för eget företagande på olika sätt, kvinnor som gav varandra råd. Där fanns också ett par män bland talarna. Men denna kväll var kvinnornas.
Och det var så roligt att se att jag känner flera av dem.
Initiativtagaren var ambassadören Margaretha Elleby, som driver Createlle. Vi har mötts i flera sammanhang och i våras gick jag en workshop om Storytelling ledd av Peter Fridh som Margareta ordnat.
Där var min kollega i utvecklingsprogrammet Margareta Elfström Södergren (ambassadör) som jag gissar är Sveriges mest passionerade nalleälskare. Margareta kom med hela sin entusiasm och allt sitt kunnande om nallar och klädd i nallehatt och sin fina nallekavaj och fick oss alla att känna oss kramgoa.
Där var min vän Christina Nilsson på Harmonina, (ambassadör) som ordnar massor med workshopar, som fixar så att sådana som Paul Terrell (se tidigare blogginlägg) kommer till Malmö och vars specialgrej är frigörande dans.
Där var också min hitresta vän Marie Hagberg som hade fått det svåra uppdraget att på tre minuter ge sina bästa tips till hur man skapar PR kring sitt företag.
Där stod Vesna Maldaner framme på scenen och gav tips om att ta betalt. Och så visade hon sin senaste bok "GPS för kvinnor" som jag var redaktör för. I pauserna stod hon och sålde boken och jag fick en stor tackkram av henne för mitt redaktörsjobb
Och i publiken satt flera av oss som går utvecklingsprogrammet. Där var Maria Gustafsson med sitt reklamcafé, där var Jenny Robertsson som har Centrumblomman i Löddeköpinge, där var Sara Årestad som håller i utvecklingsprogrammet från MNC:s sida, där var Christina Pöhlén, vars nya vision är att sprida ljus till vinterbleka människor.
Och bland snittarna i de vackra salarna så mötte jag än fler bekanta. Till exempel Karin Andersson på X-formation, som jobbar med ledarskapsutveckling, The Human Element och sånt och som jag gick på kurs hos för tio år sedan.
Jag kände det som att jag befann mig bland vänner. Jag kände mig passionerad och omgiven av passion. Om det inte kändes så slitet skulle jag utbrista Kvinnor kan.
Nu ska jag fortsätta jonglera!
Jag känner verkligen hur jag brinner för att sprida lust till människor. Du är värd mer lust i livet, hur mycket lust du än har just nu. Fredrik Ekelund skrev en gång en (bra) bok som hette "Gör mig levande igen". Nu menar jag att det är vars och ens eget ansvar att bli mer levande. Det är inget som någon annan kan eller ska göra. Däremot vill jag öppna rum och möjligheter för dig som vill känna dig mer levande. Att leva ut sin lust eller passion - på vilket sätt det vara månde, är ett bra sätt att bli mer levande. Jag blir helt hög av att se levande människor, att se människor som är, att se närvarande människor. För att vara det, för att vara sig själv fullt ut, krävs det ofta mod - det tredje ledordet för gårdagens evenemang. Egentligen skulle det inte behövas mod för något så till synes enkelt som att vara sig själv. Men verkligheten är inte alltid så enkel. Många av oss har fått höra att vi är för mycket, har mött rynkade ögonbryn, har mött Janteord eller mötts av härskartekniker när vi kommit sprudlande med vår passion, när vi visat vår jonglörskonst och då är det lätt att - åtminstone tillfälligt - tappa modet en stund.
Ibland kan jag ha fördomar mot event eller program som vänder sig specifikt till kvinnor. Jag har varit med i sammanhang där kvinnor talat företagande och visar upp målade porslinskoppar eller flätade korgar och där har jag inte känt mig hemma. För mig är kvinnor som företagande något helt annat än hemmafruar som vill ha något för händerna. I min värld har kvinnor och män samma potential. Men ännu är det så - som det sades i går - att kvinnor fortfarande är en klar minoritet när det gäller både företagande och nyföretagande och att kvinnor ofta har mindre verksamheter.
Just nu är jag med på sluttampen i ett program som riktar sig till kvinnor. Det kallas Utvecklingsforum för kvinnliga företagare och det är Malmö Nyföretagarcentrum (MNC) som arrangerar med stöd av Tillväxtverket. När jag läste det planerade innehållet lyfte jag genast luren och anmälde mitt intresse. Innehållet kändes helt rätt för mig, priset var subventionerat och i det läget var det ju guld att jag som kvinna fick den här möjligheten.
Jag gick dit med hela mig.
Jag bestämde mig för att ska jag gå det här programmet så ska jag visa min passion, visa vad jag brinner för.
Deltagandet i programmet hjälpte mig att äntligen komma loss och trycka upp min hjärtebok, min passionsbok, min lustbok Ingen skam i kroppen, frigör din sexuella kraft. Och på den adnra eller tredje sammankomsten kunde jag stolt visa upp den. Då var vi fortfarande nya för varandra. Vi hade inte hunnit bli en grupp. Så det var ett stort steg för mig att visa boken och stolt tala om den. Att stå där och säga: Jag har skrivit en bok om liv, lust och sexualitet. Nu, flera månader senare, har vi blivit en grupp. Vi delar med oss av våra framgångar, vi blottar får sårbarhet, vi coachar varandra, vi börjar tänka framåt, vill fortsätta träffas även efter programmets slut. Vi betyder något för varandra och tillsammans blir vi modigare, mer passionerade, vi jonglerar bättre och blir mer framgångsrika som företagare. Wow, liksom!
Nu har jag också en underbar mentor som jag har skaffat själv, kvinna, entreprenör och säljare. Allt det som jag behöver för att bli en ännu mer modig och passionerad jonglör.
Med hjälp av detta - utvecklingsprogrammet, min mentor, vår coach Philip Diab och kvinnorna i gruppen känner jag hur jag känner att jag inte bara är jonglör utan att jag också vågar mig ut på linan då och då. Jag vågar ses i min passion.
Så i går på Rådhuset fanns jag där tillsammans med ungefär 3oo andra personer (75 procent kvinnor) för att inspireras kring kvinnlig entreprenörskap. Vi satt under kristallkronorna och lyssnade till kvinnor som är ambassadörer för eget företagande på olika sätt, kvinnor som gav varandra råd. Där fanns också ett par män bland talarna. Men denna kväll var kvinnornas.
Och det var så roligt att se att jag känner flera av dem.
Initiativtagaren var ambassadören Margaretha Elleby, som driver Createlle. Vi har mötts i flera sammanhang och i våras gick jag en workshop om Storytelling ledd av Peter Fridh som Margareta ordnat.
Där var min kollega i utvecklingsprogrammet Margareta Elfström Södergren (ambassadör) som jag gissar är Sveriges mest passionerade nalleälskare. Margareta kom med hela sin entusiasm och allt sitt kunnande om nallar och klädd i nallehatt och sin fina nallekavaj och fick oss alla att känna oss kramgoa.
Där var min vän Christina Nilsson på Harmonina, (ambassadör) som ordnar massor med workshopar, som fixar så att sådana som Paul Terrell (se tidigare blogginlägg) kommer till Malmö och vars specialgrej är frigörande dans.
Där var också min hitresta vän Marie Hagberg som hade fått det svåra uppdraget att på tre minuter ge sina bästa tips till hur man skapar PR kring sitt företag.
Där stod Vesna Maldaner framme på scenen och gav tips om att ta betalt. Och så visade hon sin senaste bok "GPS för kvinnor" som jag var redaktör för. I pauserna stod hon och sålde boken och jag fick en stor tackkram av henne för mitt redaktörsjobb
Och i publiken satt flera av oss som går utvecklingsprogrammet. Där var Maria Gustafsson med sitt reklamcafé, där var Jenny Robertsson som har Centrumblomman i Löddeköpinge, där var Sara Årestad som håller i utvecklingsprogrammet från MNC:s sida, där var Christina Pöhlén, vars nya vision är att sprida ljus till vinterbleka människor.
Och bland snittarna i de vackra salarna så mötte jag än fler bekanta. Till exempel Karin Andersson på X-formation, som jobbar med ledarskapsutveckling, The Human Element och sånt och som jag gick på kurs hos för tio år sedan.
Jag kände det som att jag befann mig bland vänner. Jag kände mig passionerad och omgiven av passion. Om det inte kändes så slitet skulle jag utbrista Kvinnor kan.
Nu ska jag fortsätta jonglera!
