Petra Östergren visar en värld med gråskala

Är kvinnan alltid ett offer? Petra Östergren nyanserar debatten.

Jag har just läst Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. (Den kom ursprungligen ut 2006 och sedan dess har också skrivit F-ordet. Mot en ny feminism, som jag ännu inte har läst.)
Bra och intressant läsning, som vänder upp och ner på radikalfeministernas negativa syn på pornografi och sexsäljare. Hon berättar att hon tidigare tillhörde radikalfeministerarnas skara och mer eller mindre automatiskt spred deras budskap - utan att själv ha på fötter. Hon visar hur vanligt det är att ha "åsikter" om porr och sexsäljare, utan att ha tagit reda på fakta.
Själv har hon läst typ varenda utredning om sex och prostitution som producerats de senaste decennierna. Hon har också intervjuat ett 15-tal sexsäljare, som inte tillhör kategorin nerknarkad tjej med taskig barndom. De berättar på en öppenhjärtligt sätt om sina liv som sexsäljare.

Jag gillar boken för att den nyanserar debatten och den vågar ge en motbild till den förhärskande. Den är välskriven kunnig, kompetent och gav mig en del ahaupplevelser. Jag tycker att det är viktigt att alla sidor får komma till tals, inte bara de som uttalar politiskt korrekta åsikter.


Detta är bokens baksidestext:

Är alla som säljer sex offer? Är all porr kvinnoförnedring? Och varför blir den feminist som ställer dessa frågor anklagad för att vara anti-feminist?
Den sexualmoral som ligger till grund för alla sexualpolitik, gäller den verkligen alla? Om alla kvinnor har rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp, måste det väl även gälla en kvinna som säljer sex?
Porr, horor och feminiester är en kritisk genomgång av det svenska porr- och prostitutionsmotståndet. Genom ett unikt källmaterial, som bland annat består av samtal under flera år med ett tjugotal sexsäljare visar Petra Östergren hur ihåliga argumenten är och att debatten har andra budskap och funktioner. Porr, horor och feminister är en stark och tankeväckande bok om svensk feminism och sexualpolitik.

När jag läste Petra Östergrens bok ställde jag mig denna fråga: Hur vanligt är det att vi har starka åsikter om något vi har bristande kunskaper om?
Mitt svar är att jag tror att det är ganska vanligt. Om du gör lite självrannsakan kanske du kommer på att du ibland själv har starka åsikter om något du egentligen inte vet så mycket om. Att du går helt på känsla.
Och självklart har jag uttalat mig dömande om saker jag inte vetat så mycket om. Och när det finns en opinion kring något, när det finns något som det är politiskt korrekt att tycka, är det lätt att hänga på svansen av bara farten. Oreflekterat.
I Sverige är det politiskt korrekt att tycka att porr och prostitution är uselt och kvinnoförnedrande. Jag har sett feminister står och demonstrera utanför porrbutiker. Jag har hört människor uttala sig om tvärsäkert om vad som kännetecknar de kvinnor som säljer sex, de män som köper sex, de människor som konsumerar pornografi etc. Jag har nog också gjort det.

Men vad händer om man tittar närmare på en fråga? Om man frågar dem som berör? Om man verkligen läser de statliga utredningar som gjorts? Om man tar reda på fakta? Vilken bild får man då? Det är vad Petra Östergren har vågat göra kring dessa i feministkretsar så tabubelagda frågor.

När hon nyanserar bilden, när hon talar med sexsäljare som inte är nerknarkade eller blev våldtagna som barn, så tycks hon bli en förrädare i ögonen hos de feminister som var med och drev fram sexköpslagen, eller som har varit med och bidragit till att politiskt korrekta hotell inte längre erbjuder erotisk film till ensamma nattgäster.

Petra Östergren är noga med att säga att hon inte är ute för att försvara något, utan snarare för att ge en mer nyanserad bild av verkligheten. Och jag tycker boken är en läsvärd ögonöppnare. Läs den och reflektera över dina egna reaktioner. En av de reflektioner jag gjorde är att jag i mindre grad vill döma någon eller någonting ohörd. Att jag då och då ska fundera över saker som jag har starka åsikter om, att jag ska våga titta närmare på dem och se om det döljer något annat. Om jag har ärvt politiskt korrekta åsikter, till exempel.

En av de grejer som Petra Östergren gjorde var att titta på en massa porrfilm. För hur skulle hon kunna säga något om en oerhört stor och spridd genre utan att ha sett hela filmer. Detta är hennes reflektion:


”Jag kom att dra helt andra slutsatser än vad jag tidigare gjort – och än vad porrmotståndarna gjorde. Filmen om mr Bent och det gyllene ostronet var speciell, men inte unik. Jag tyckte också att det fanns mycket att lära av porren, både politiskt och om den mänskliga sexualiteten. Men varför var det så stor skillnad på vad jag kom fram till och porrmotståndarna?
Jag tror bland annat att det beror på att porr har att göra med sex – och sex kan vara svårt att förhålla sig till.”

Vi är fler som har uppmärksammat boken, till exempel Louise P.