Kvinnor verkar ha svårare att våga känna sin lust och lusten kan också användas som ett maktmedel. När jag spånade på hur jag skulle ill...
Kvinnor verkar ha svårare att våga känna sin lust och lusten kan också användas som ett maktmedel.
När jag spånade på hur jag skulle illustrerar det här inlägget kom jag att tänka på den grekiska komedin Lysistrate,
då kvinnorna gick ut i sexstrejk för att få männen att sluta kriga.
Vi skulle prata om olust när vi samlades för ett Samtal om lust och liv häromkvällen. (Tidigare har vi exempelvis talat om skam och om lust.) Kanske var det jag som förvirrade deltagarna genom mina tre små inspel, eller också speglar samtalet något verkligt. Vad vet jag?
Först vill jag säga att det var sex kvinnor och en man som deltog. Det kanske ger något slags förklaring?
När jag jobbar med bloggen (för det är just vad jag gör) så söker jag upp eller stöter på forskning kring relationer, sex och lust. Nu i veckan har jag skrivit en text som handlar om att kvinnor inte alltid ”vet” att de är kåta. Alltså att de inte känner sig kåta i huvudet, trots att kroppen visar alla tecken på upphetsning. (Medan män är bättre synkade på det området). Jag – och även forskarna – funderar på orsakerna till det. Och ett skäl kan vara att det inte riktigt är fint att vara kåt som kvinna. Så lite fint att många inte vågar känna hur det pirrar. Eller som gör att vi låter bli att tolka det som känns i huvudet som uttryck för lust.
Det var mitt första inspel. Alltså att kvinnor kan skämmas så mycket för att vara kåta att vi helt enkelt inte känner att vi är det.
Mitt andra inspel handlade om att vi kan välja en livssituation där lusten inte får plats och att mekanismen då kan blir att vi rationaliserar bort lusten. Vi väljer att känna olust för att vi inte ”har tid” med lust.
Och det tredje handlade om att kvinnor som varit utsatta för något slags övergrepp helt enkelt inte vågar känna lust. De är rädda för lusten och väljer (omedvetet) olusten.
Så där någonstans började vi.
Någon talade om hur lusten försvann när hjärtat inte längre fanns med i en relation. Känslorna i skötet bara upphörde. Och det var inte förrän hon gick ur relationen som lusten återkom. När hon liksom återknöt till sitt hjärta igen.
En annan tanke som dök upp var att kvinnor i mycket högre grad än män ber om ursäkt för sin kåthet. Och att de tidigt för signaler som säger att den är ful, konstig, ska gömmas undan eller till och med att tigas ihjäl.
Vi fick höra berättelser om unga flickor som känt hur skönt det var att gnida sig mot varandra, men möttes av rynkade pannor när de berättade för andra.
– Det var rent och fint från början, men sedan skulle det gömmas bakom låsta dörrar.
Vi funderade på hur mycket omgivningens normer och skuldbelägganden påverkar. När blir det till exempel onaturligt att visa sig naken?
Lusten kan också krypa undan och gömma sig när en kvinna blir skambelagd av andra. Någon sa om en tonårstjej att hon var kåtare än sin kompis. Det dödade lusten under lång tid. Att bli sedd som lösaktig, på något sätt.
Eller när en mamma kommenterar att dottern gjort sexdebut: ”Det trodde jag inte om dig”. Eller när någon säger! Usch vad äckligt, om något som är kopplat till sexualiteten. Eller när en präst säger till en flicka som berättar att hon har pussat en pojke: Du har begått hor.
Eller när en date svarar på ett lite vågat sms: ”Så du är nymfoman”.
Det är klart att sådana saker lätt kan leda till att en kvinna håller tillbaka sexuellt. (Och kanske också på andra plan). Till att hon ifrågasätter sin rätt till lust. Och kanske till att hon väljer att inte känna den eller till och med känna olust vid blotta tanken.
Vi återkommer säkert till ämnet.
Nästa gång, som äger rum tisdagen den 26 januari, kommer vi att tala om sex och religion. Religionen har redan hunnit smyga sig in i de samtal vi hittills fört, så nu väljer vi att sätta den i förgrunden.
Välkommen nästa gång!